Konstig titel, men det jag menar är dom stora skillnader i tex temperaturen.
Uppe i El Paso är det 30 grader och här 24, och det är ju bara några kilometers avstånd.
Det är ganska viktigt att välja rätt ställe att bo på här på ön.
På en del ställen blåser det nästan jämt och bara några hundra meter bort nästan aldrig.
Vi hade tur när vi köpte vårt hus, vi har topp klimat här jämfört med andra ställen på ön.
För oss så var det magkänslan när vi klev in här som avgjorde saken.
Utsikten var bara en fin bonus.
Här är min utsikt från matbordet
Jag är en periodare (i tittning), ibland går det några veckor och jag ser inte utsikten, och sen plötsligt så ser jag den igen och blir tagen...
Var uppe hos Nelly (El Paso) det blev bara, (fel inte alls bara) ...det blev kärlek och klia, för varmt för att borsta. Vilket uppskattades :-)
Dankil fick mer klining än Nelly, för han ser till att ställa sej närmast mej hela tiden, han hade nog gärna varit "knähäst" och bott inne hos mej.
Jag satt på en stubbe och höll hans huvud i min famn, och han stod där och sov.
Och här kommer en KRAM till gulliga Åsa, hoppas du får mysa med kaffe i solen i morgon igen.
Hasta luego baby ;-)
Ann-Louise
24 augusti 2010 06:17
Men GUUUUUUD vilken utsikt. Fasen måste skriva några U:n till UUUUUUUUUUU =D!
Vilken dröm du bor i. Vacker utsikt och skönt klimat. Mmmmm
Du, jag tror att kli och "hänga" med hästarna är det viktigaste vi kan göra med dem. Jag upplever att det stärker banden något enormt. Mycket mer än att träna, eller något annat. Har en teori om att det har med puls att göra.
Dessutom är det säkert nyttigt för oss, ofta sönderstressade, människor.
http://hastochhund.bloggagratis.se
Kim
24 augusti 2010 10:00
Ojjjjjjjjjj da :-))
Jo utsikten är inte liten ;-))
Och klimatet är oftast skönt, kanske lite för varmt ibland.
Men jag saknar Svensk natur, eller "gräset är alltid grönare....
Skulle gärna höra mer om din puls teori.
Kicki
24 augusti 2010 10:35
som sagt, inte alls "bara" att klia o vara. jag sätter mig ofta och bara låter mina hästar ta kontakt själva. håller med ann-louise, det stärker banden och ger en enorm närhet. jag tror att många glömmer bort att ge hästarna ngt helt kravlöst tillbaks, visst att borsta kratsa hovar o ge bra mat o dyr utrustning osv gynnar ju hästarna, men det är ju inget de förstår. närhet och lite ömsesidigt pillrande är ngt som ingår i deras naturliga värld.
det är de stunderna som resulterar i en häst som möter en med ett mjukt pratande genom näsborrarna. en häst som uppskattar en som individ, inte bara för att man kommer med maten...
kram/ K
http://kaa.bloggplatsen.se
Åsa Mickelsen
24 augusti 2010 10:41
Suck! Tror du det går att lägga ut FLER bilder så VI kan njuta av utsikten bägge två till kaffet,hihihi. Hur många ben måste man ha för att vara knähäst med kli o rafs bakom öronen för oss sönderstressade dårar? Jaja får väl fara till stan o köpa en maskeradhästdräkt hihi,kan gå.Tja och detta med Svensk och Norsk natur då,allt har ju sin tjusning och du vet det man varit uppi saknar man när man inte har det där och då så klart. Men gräset ÄR grönare .......på andra sidan septiktaken. Stor blåsig småkall regnig KRAM från Norsk utsikt mot landsvägen.Dricker ur kaffet med din utsikt nu sedan till stan