Direktlänk till inlägg 3 december 2010
Min man har alltid tyckt om rasen Pastor Garafiano (Garafiansk vallhund) det är en ras här i från La Palma.
Den har används för att hålla koll på getterna här på ön.
Rasen höll på att försvinna men en man här började aktivt jobba för att rasen skulle bestå.
Det är en gammal ras men den blev inskriven i Spanien som Ras bara för några år sen.
För några år sen blev en Pastor Garafiano Spansk mästare i agillity.
Så nu över till vår Mila (uttalas Milla), hon föddes av en allt för ung mamma, som fick nio valpar och inte hade mjölk och ork för alla.
Det var en arbetskompis till Bene som hade tiken, och dom hade fått tiken utan att veta att det var valpar på gång.
Så vi hämtade hem Mila när hon bara var 6 veckor, pga ägarna inte var så benägna att se till valparna fick tillräckligt med mat.
Det blev att värma mjölkersättning dygnet runt under de första veckorna, oj vilken röst en hungrig ensam liten vovva kan ha.
Så vi gav mat och satt där på golvet tills hon somnat och då kunde smita i till vår säng igen.
Vi värmde vattnet i mikrougnen, så hon lärde sig snabbt att "skrika" ännu mer när hon hörde ljudet av den
Hon var så liten och söt, men det tyckte inte Shiva (då tolv år)som vägrade titta på henne.
Hon var så ulligt gullig...alltså hunden
Efter ett tag så började Shiva acceptera att hennes hus hade blivit invaderat av denna lilla buse.
Mila smög sig närmare och sökte trygghet hos Shiva, jag blev så glad och tårögd när dom äntligen blev vänner!
Mila hade alltid ett öra upp och ett ned, sååå charmig.
Nu har hon fått ordning på öronen, och är nu två år en stor tjej som just nu löper...och jag löper efter med skurhinken.
Här är hon med en av sina beundrare som lägger sej vid hennes fötter
Det var lite om Benes fyrbenta älskling
Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va ...