har vi tagit idag av vår älskade Shiva.
Vi har haft 14 lyckliga år tillsammans, och det är det jag får koncentrera mig på idag.
Bene ringde mej i förmiddags när jag var ute och red, Shiva var dålig igen.
Det var samma symtom som förra gången, verkade vara förgiftad.
Bene fick ge spruta, och han var duktig, han har aldrig gjort det förr.
Jag fixade hästarna och fodrade snabbt, talade med Bene igen och vi kom överens att ringa Vet. och låta Shiva somna in.
Hon har ju haft ont i sina gamla leder och har blivit sämre hela tiden.
Väl hemma så kelade jag med henne i ett par timmar tills Vet. kom.
Hon var lugn men lite ostadig på benen, hon fick en spruta med sömnmedel.
Jag satt och klappade tills hon somnade, sen gav Vet. två andra sprutor.
Allt gick lugnt och fint ingen rädsla och jag var lugn.
Var så orolig att hon skulle bli rädd, för jag ville inte att mina sista bilder av henne skulle bli av en orolig/rädd Shiva.
Men det gick så fint.
Sen åkte vi upp i skogen och begravde henne på en fin plats som Bene redan tittat ut.
När vi satt i bilen hem kom tårarna...
Är ledsen men lugn och det känns trots allt rätt, men väldigt tomt...
Tja shit pommes frit...
Ps. U.P min Skype fungerar inte (jävla microsoft).
Ulrika
27 maj 2011 20:34
Jag är så ledsen min älskade vän. Tårarna forsar... Det känns lite som om Shiva var min också. Vi tre har hängt ihop LÄNGE!
Väljer att plocka fram minnet då hon satt med tungan fastklistrad mot din arm som valp. ;) Det är bland de roligaste minnena jag har. Hon var HELT underbar! Och tänk vilken tur hon hade som fick bli din. Stooooor kram från oss till dig och Bene.
Ann-Louise
27 maj 2011 20:58
Åååååh så hemskt! Beklagar!
Skönt att Shiva fick uppnå den aktiningsvärda åldern av 14 år. Fast det är rätt så förstår jag ändå att det känns tugnt och att sorgen är grym.
Tröstekramar!!!!!
http://hastochhund.bloggagratis.se
Doris
28 maj 2011 09:50
Tänker på er När jag läser detta kommer minnet av våran hund Anja som blev 15 år Hon levde på övertid sista tiden Hon blev dement och började att kissa inne Hon gick ut genom den ena dörren kom in köksdörren och kissade i köket:) Jag förstår hur det känns när man måste ta ett beslut och det var inte lätt. Jag vill ge er en kram från mig.
kicki
28 maj 2011 12:08
*kramar om mycket o länge*
nu började jag gråta...tänk att man kan bli så berörd på så långt håll...
kram igen
http://kaa.bloggplatsen.se
Christopher
28 maj 2011 16:48
ush, fina fina shiva. <3
Kim
29 maj 2011 13:28
Det hjälper mycket redan nu att veta att hon har haft ett långt fint liv med oss.
Koncentrerar mej på det, och att hon inte har behövt att lida.
Jag har haft tur som fått ha henne i mitt liv under så lång tid.
kram på dej!
Kim
29 maj 2011 13:37
Tufft beslut men vi kände båda två att det var dax...
Jaaa, hemma var hon lugn, nere hos Vet. hade hon varit rädd och stressad, och för mej var det sååå viktigt att det skulle vara så harmoniskt som möjligt.
Tack!!!!!
Monicka och Sven
29 maj 2011 23:35
Vi känner med dig! Hur går det för den andra lilla vovven? Djur kan reagera på så många sätt. Förstår mixade känslor! Både bra och dåligt samtidigt. Vill vara hos dig och hålla om dig, du fina kvinna underbara väsen.
Kim
30 maj 2011 01:09
Gulliga gulliga ni!!!!
Milla verkar faktiskt oberörd, eller så har hon inte fattat än.
Skulle gärna vilja "bo" i din kram !
krammm
Kim
8 juni 2011 15:57
Tack !!
Sorgligt jo, men samtidigt en lättnad...har bävat för den dagen.
Och har varit rädd för att hon skulle bli mycket sjuk och lida, och att det skulle bli en trauma för oss alla.
Hon blev yr och vinglig men hade inte ont, var lugn och verkade nöjd.
Vet. sa att det var något neurologiskt, det var andra gången på kort tid.
Så det var ett lugnt fint slut på långt kärleksfullt liv.
kram