Direktlänk till inlägg 28 maj 2011
Era kramar värmer och det känns fint att andra förstår...
Det är lätt att känna sig ensam i sorgen fast man inte är det.
Jag har turen att ha fina vänner både här och "i datorn" och vänner behövs när livet ibland blir tufft.
Hade tänkt åka till Nelly i morse men hade ingen energi, lite som att leva i ett vakum.
På eftermiddagen ringde Bea och frågade om jag ville komma upp till stallet för hon hade chokladtårta.
Det var så gulligt av henne för jag vet att hon egentligen inte tänkt åka till stallet idag.
Efter flera koppar te, mycket snack och lite tårta så kände jag att lite energi började återvända.
Så tog ut Nelly och provade att lyfta bakhovarna utan assistans (morots inmatare)
och det gick hyfsat, hon protesterade lite men var inte rädd, så det går åt rätt håll.
Lägger in en video senare.
Imorgon är det en slags hästtävling på eftermiddagen, ska dit och kika.
Sen får ni se hur det går till.
Några yngre tjejer ska nog vara med på några av hästarna i stallet.
Tack igen
Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va ...