Direktlänk till inlägg 9 november 2012
det är jag det, i alla fall känner jag det så
Bea och jag har promenerat med Gandalf och Nelly tre gånger denna veckan.
Vårt stall ligger högt uppe i en backe, alltså en BACKE!!!
Har märkt att jämfört med förra vintern så stannar nu mitt galopperande hjärta inne i bröstkorgen, känns riktigt bra!
Förra året trodde jag hjärtat var på väg upp genom halsen, och jag var tvungen att stanna ofta.
Igår när vi gick iväg så sken solen så fint när vi hade kommit till ett ställe där hästarna kan dricka så försvann solen och så började det ÖSA ner.
Vi förvandlades till Miss wet T-shirt på en minut.
Det var extra jobbigt att ta sig upp för BACKEN med tunga genomblöta kläder.
Men som vanligt finns det alltid något positivt
Nelly tycker ju vatten i alla former är så otrevligt, fick en riktig terapi promenad i spöregnet och vattnet som forsade ner för gatan, och hon uppförde sig så bra!!
Normalt så hoppar ju hon över misstänkt blöta fläckar, men igår var ju den varianten otänkbar och flyga kan hon inte än.
Hon är väldigt tittig, hennes namn skulle just nu nog vara Nelly Periskopet Giraff.
Och hon dansar runt en del men hon försöker aldrig slita sig, ibland gömmer hon sig bakom mej
Jag leder ju henne i en mjuk grimma och hon lyssnar fast hon blir rädd.
Förr så brukade hon springa på mej när hon blev rädd, men hon nu ha mer koll på både sig själv och mej.
Fast jag känner mej inte helt trygg, det tar sin tid för mej att våga lite på henne i vissa situationer.
Hon blir bättre och bättre med tiden.
Klicker träning är fantastiskt, börjar mer och mer uppskatta vilket fint redskap det är och roligt så klart både för mej och Nelly.
Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va ...