Direktlänk till inlägg 18 januari 2013
När jag köpte Nelly var hon 10 månader och nästan helt orörd, kände varken till grimma, borstar, hovkrats mm.
Hon var mycket osäker och rädd, och hennes reaktion på det mesta var att bita, stegra eller kasta sig iväg.
Jag lade av med den för mej vanliga uppfostran med tryck och eftergift när jag haft henne ett tag för det fungerade helt enkelt inte med tryck.
Började leta runt efter någon annan metod och hittade då till Positiv förstärkning (klicker träning).
Detta gav bra resultat under en längre tid på flera områden.
P.F var/är ju nytt för mej och inte alls enkelt, det är svårt att uppfatta alla små små signaler från hästen och kontrollera sin egen kropp och knopp!
Och Nelly växlar så himla snabbt, hon är så reaktiv och känslig, ett riktigt kontrollfreak.
Det senaste året så har vi fastnat och hon började bli mer aggressiv igen i vissa lägen, särskilt mot andra människor.
Och det har gjort mej mer och mer osäker på min egen förmåga, och börja tro att Nelly är för svår för mej.
Men eftersom P.F var det som fungerat bäst så har jag ändå försökt fortsätta så, fast lite mer halvhjärtat.
Under de senaste året är det många som har sagt att Nelly är "ouppfostrad och bortskämd", vilket jag inte har varit/är enig med, och har försökt förklarat hur hon var när jag köpte henne...
För några veckor sen kom jag till den punkten då allt kändes totalt hopplöst och tankar på avlivning kom och gick...
Jag har fått bra stöd av tränarna som var här och olika förslag på övningar mm.
Men jag känner att jag är helt enkelt för dålig på P.F för att det ska fungera, och att jag har inte mod att försöka börja om allt från början med P.F igen med Nelly, det berget känns alldeles för högt, tyvärr.
Jag tror på P.F men klarar inte det när det gäller mej och Nelly där vi är just nu.
Så mötte jag härom dagen en hästkille som hade hört rykten om den "farliga" Nelly, han ville gärna komma upp och titta på henne.
Han kom upp senare samma dag, han tyckte att hon var väldigt fin (hon är ju fin att titta på...).
Jag hade nämnt mina tvivel och mörka tankar.
Han frågade om han fick testa att longera henne, och jag tänkte....men va sjutton, vad har jag att förlora.
Fast jag sa till honom att inget våld!
Han longerade henne och använde sitt kroppsspråk som tryck och eftergift, Nelly verkade lite överraskad men inte särskilt stressad.
Den enda gång hon såg sur ut var när de stod still en stund och jag närmade mig, då blängde hon på honom...hon resurs-försvarar mej.
Han bad henne då backa och vilket hon gjorde helt utan protest, och sen stod hon lugnt bredvid honom medan vi talades vid.
När han var klar så ledde han upp henne till hagen, han bad då henne gå bakom honom, vilket bara tog några meter för henne att acceptera.
Jag brukar låta henne gå bredvid mej tycker det är ok så länge hon inte drar.
Väl uppe i hagen så satte han sig ner bredvid henne och tog på hennes framben.
Själv hade jag inte vågat sitta bredvid henne och röra henne nere på frambenen.
Men hon stod helt still och utan sura miner, sen lyfte hon snällt på hoven och höll upp den, han tog lite i den reste sig sen och klappade henne.
Enligt honom är hon inget "monster" utan hon är en energisk, osäker och bortskämd häst.
Han tror att hennes kontrollbehov kommer minska om jag tar på mej mer ansvar och visar var skåpet ska stå.
Hmmm jag sov inte mycket den natten, tankarna snurrade...
Finns rätt och fel?
Vad är viktigast?
Vad vill jag?
Kan jag?
Ska jag tänka om helt?
Nästa dag åkte jag upp till stallet och var lite orolig om Nelly skulle vara negativt påverkad av dagen innan.
Men hon kom så glatt fram och stoppade in huvudet i grimman.
Så jag ledde ner henne till ridbanan, och när hon försökte gå förbi mej så stannade jag henne och bad om rygging, fortsatte sen gå.
Hon accepterade det helt utan sura miner.
Longerade henne med tryck och eftergift och hon lyssnade så bra, fick till och med henne att gå på en stor fin volt, hon brukar gärna komma för närma, och hon var inte stressad gick i en lugn jämn trav..
Bara ett par gånger slängde hon surt med huvudet, men då tryckte jag på lite och sen gick hon fint igen.
När jag ledde henne upp till stallet så behövde jag bara höja grimskaftet framför henne och hon gick lugnt bakom.
Idag gjorde jag samma sak och efter longeringen så förde jag ner handen på frambenet och hon lyfte direkt, utan sur min!
Testade andra benet och samma sak.
Det känns nu hoppfullt och jag känner mej så mycket självsäkrare med denna metod.
Klicker träningen ska jag inte sluta med, men jag kommer inte använda den nu i de dagliga rutinerna.
När jag känner att hon fungerar på ett tryggt sätt i vardagen så vill jag gärna försöka lära henne nya saker från marken eller i ridningen med klicker.
Positiv förstärkning känns rätt i hjärtat, men jag klarar inte av det med Nelly.
Det känns som tom det bara finns två realistiska beslut att ta tryck/eftergift eller att ge upp.
Och jag älskar ju min fina Nelly så jag ger inte upp, hoppas nu att denna nya (gammla) väg leder oss mot en ljus framtid.
Idag så promenerade vi i skogen, och hon uppförde sig så bra, ingen stress och hon höll sig tryggt bakom min rygg.
Även idag så lyfte jag båda framhovarna, och det gick fint.
Herre gud det känns som om jag har en NORMAL häst, mysko...
Nelly verkar gilla raka besked, då kan hon slappna av och koncentrera sig på det jag bett om.
Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va ...