Jag har bröstcancer, inte alls planerat...men inte heller helt oväntat.
Som hos många så fanns den väl där latent och hemlig, den fick livskraft när jag var svag, vanligt att cancer upptäcks året efter en livskris.

Så nu är det fakta...skrämmande och overkligt.

Jag har gått på mammografi årligen och förra sommaren fanns ingen tumör.
Men hittade själv en liten knöl nu i somras.
Gick till en privat klinik och gjorde en mammografi, och sedan ultraljud.
Läkaren sa direkt att det inte såg bra ut och att det till 90% var cancer.

Tog mina "bilder" och utlåtandet och gick till min husläkare.
Var lite orolig för att han inte skulle acceptera mina provsvar från en privatkliniken, och då tvinga mej att börja från början med att boka tid för nya prover i den (statliga) sjukvården.
Men han var förstående och gav mej en remiss till Gynekologen på samma läkarstation....tiden jag fick 22 Juli!!!
Att vänta så länge fanns inte på min karta.

Så jag rådfrågade receptionsten på läkarstationen...fick tips om att tala med gyns. sjuksköterska som om jag förklarade min situation nog skulle klämma in mej mellan patienter....efter några dagar kom jag in till gyn.
Hade tur igen, han ifrågasatte inte mina provresultat, journalförde dem och gav mej en remiss....den kunde jag inte heller vänta på, kan ta lång tid.

Och det fanns inte heller nu på kartan...

Min husläkare gav mej ett inofficiellt tips, att gå till en privatläkare/gyn. som även jobbar på det statliga sjukhuset.
Bokade tid hos denna läkare, gick dit, han kontaktade några kollegor som "var skyldig honom några tjänster (han lät mej inte ens betala för besöket).
Och efter ett par dagar så började det hela, när man väl har gått på första mötet på sjukhuset går det snabbt.
Det är efter husläkaren och de följande avdelningar/remisser som man kan fastna under månader! 

...och sen har det varit en månad av prover...känner mej nu som en ganska självlysande färgglad och mycket öm nåldyna.
Under den första biopsin råkade sticka i en ven i brösten, så de stack fem gånger till för att försöka få ett "rent" prov.
Ömt och mycket färgglatt bröst...
Det blev inte ett bra...de fick inte tillräckligt material för alla tester de behövde.
Så efter en vecka fick upprepa det hela men med hjälp av ultraljud, fem stick till, AJ!
Om någon skulle råka knuffa till mej på bröstet nu så finns risken att de blir nedslagna     

Imorgon måndag ska jag opereras, inget stort, de ska bara ta bort portvakts körteln i armhålan för analys.
Hittills så har de inte sett tecken på att cancern spridit sej dit, peppar peppar.
Borde väl oroa mej mest för provsvaret...men det som jag nu oroar mej för är att de ska sticka in en nål IGEN i mitt bröst.
De ska ju spruta in lite radioaktivitet (lysande ;), så att de senare när jag sussar lugnt kan hitta portvakts körteln (vägrar tänka i flertal...nä max en körtel!) och operera bort den för analys.
Om allt går som planerat för jag komma hem senare på dagen.

Deras (min?) plan är att inom ett par veckor starta med kemiterapi, SEX MÅNADER och sen operation, sen...orkade inte lyssna mer.

När jag är på sjukhuset växlar mina känslor mellan ilska och rädsla, i botten en känslan av att vara helt utlämnad, skrämmande.

Så fort jag kommer ut därifrån så är jag mej själv igen, enorm lättnad och tacksamhet, hoppas såååå att jag kan hålla fast i mej själv under denna resa!
Och Christophe har så vänligt talat om att även när jag är skallig, fet, sjuk och gnällig så ska han inte sparka ut mej...det är kärlek det    


Krammm.... och ni fina kvinnor glöm inte att "klämma lite på tuttarna" ibland.

 

Peter

21 juli 2014 05:31

Det fixar du lätt.. Snart är du frisk å livet leker igen..
Kram..

Kim

24 juli 2014 20:37

Tack Peter

 

Kerstin

21 juli 2014 13:44

Så starkt av dig att skriva om det. <3

http://stallrosen.bloggplatsen.se

Kim

24 juli 2014 20:40

Hej syster :)

Njaee att skriva...kan nog både tyda på svaghet och styrka.

Kram

 

Monicka

24 juli 2014 20:34

Hej min kära vän och Goding och medkvinna i livet! Tack för att du har förmågan att delge din tuffa livs situation en tid framöver. Du är modig. Du är underbar och du kommer att orka sjukvården. Jag brukar ha affirmationer när det är för jobbigt el de gör för tuffa ingrepp inom sjukvården. Det är bra att ha någon med sig dit. 2 hör bättre än en. Sen orkar man inte vara sitt eget rivjärn när man blir ledsen och drabbad. Man är mest ynklig och för få känna sig som det också. Jag känner med dig och fysiskt följt på sjukhusbesöken. Men gör det i tanken. :-) Skickar ren kärlek till dig och helande krafter. Du kommer att både rida och gunga som 120 åring.

Kim

24 juli 2014 20:48

Älskade Monicka

 

Malin Johansson

29 juli 2014 15:57

Styrkekramar

http://www.havrefallen.bloggspot.seavrefallen.blogspot.se

Kim

1 augusti 2014 13:00

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va    ...

 Vi är riktigt stolta över hönshuset vi byggt, "kostade" oss bara nätet, resten av materialet var en blandning av gamla bitar/saker som vi hade hemma.         Fran vänster: Fröken Josefina, Marianna och Agda 2...som ni kan ana så är jag bara ...

Tre dagar på La Palma fyllda med hästar ,vänner, god mat och att bli bortskämd av föräldrarna så klart, inte alls fel. Nelly växer och Marco mätte henne, enligt honom är hon 163cm! har svårt att se det men gillar det.   Hoppade upp på henne uta...

Skulle flyga till La Palma i torsdags kväll men blåst och regn gjorde att flygplatsen där stängdes.Det är en av nackdelarna med att bo på en ö. Ville så gärna se min Nelly igen och mysa hemma hos mina föräldrar. På tisdag får jag min sista cellgi...

Jag mår såååå mycket bättre nu när jag är inne i den andra delen av cellgifts behandlingen.Får nu ett "gift" istället för kombon av tre stycken som jag fick de fyra första gångerna. Det är nu 21 dagar mellan behandlingarna och jag slipper nu helt i...