Varmt...

Direktlänk till inlägg 24 juli 2014

Läges rapport

Av Kim - 24 juli 2014 20:48

Jag vet inte hur mycket eller lite jag kommer att skriva på bloggen, men just nu känns det bra att få skriva av mej lite.

Hoppas det inte blir för jobbigt för er som läser,  nu mer en någonsin skriver jag av egoistiska skäl  Känn er inte tvungna till att läsa   

Jag kan lägga in lite fina bildbomber då och då som plåster på såren   



Nu har det gått några dagar sen de opererade bort någon/några körtlar i armhålan (för analys).
Den dagen fick gick vi upp strax före sex på morgonen för att vara före kl. åtta på sjukhuset.
Det jag fasade för var sprutan med kontrastvätska i mitt sönder stuckna bröst. 
Fick vänta nästan i en timme innan läkaren kom med sprutan i en liten metall ask (en geiger mätare skulle säkert pipa vilt i dess närhet).
Jag kände mej ynklig och tårarna rullade stora och tysta...läkaren undrade så klart varför: Det är ju bara ett litet stick.
När hon såg mitt bröst som täcks av ett enda stort blåmärke så förstod hon min oro lite mer.
Hon ropade in en Syrra så jag fick en hand att KLÄMMA på, och det behövdes för att kunna sitta still för det gjorde ont, tur att det gick fort i alla fall!

Sen gick vi till en annan del av sjukhuset där de utför operationer och man får sen åka hem samma dag. 
Blev inropad nästan direkt och Christophe fick följa med in, jag bytte om till sjukhusrock och fick sen sätta mej i en fåtölj, medan en Syrra förklarade vad som skulle hända, kändes bra.
När hon sen kom med nål och dropp och sa att det skulle sättas i handen kom mina tårar igång igen.
Blir själv förvånad att jag gråter så lätt, visserligen är jag känslig men är också tuff...
Hade nog hellre valt att sticka in nålen själv (om jag hade kunskapen) då hade jag haft "kontroll" hmmm
Droppet kom på plats utan någon större smärta, och snabbt gick det.
Talade och skämtade med personalen och de kändes ok igen, inte långt mellan skratt och gråt här inte. 
Efter en stund fick jag lägga mej på en bår och säga hejdå till Christophe...och så kom tårarna igen   
Jag visste verkligen inte att jag var en sån piplisa. 

De rullade iväg mej, fick en snygg mössa på huvudet, sen kom kirurgen och narkosläkaren och hälsade, jag fick också lite lugnande i droppet.
De sa att jag skulle sövas senare inne i operations salen, men efter det har jag inget minne förens jag vaknade och de sa att det var klart.

När jag sen var lite mer vaken blev jag ut rullad till fåtöljen igen, efter en stund kom Christophe.
Han hjälpte mej med på kläderna och ledde mej till bilen, sov nästan hela vägen hem.

De blev en slapp eftermiddag i soffan, sov nog mest.
Vaknade hungrig och Christophe skämde bort mej med pannkakor med citron och socker, mums!
Sen sov jag gott igen.

Nästa morgon fick vi gå upp tidigt igen, för att göra ett nytt besök på sjukhuset.
Gick snällt upp, duschade (var inte så lätt med en hand och utan att blöta ner bandaget), sen blev jag sååå illamående (urk!) jag tycker INTE om att kräkas! men men det lyckades jag inte bestämma kontrollera.
Blek och svettig kom jag iväg mot sjukhuset, där tog de bort bandaget, (en jobbig morgon för ett besök på 3 minuter...)

Efter lite frukost så mådde jag bra igen, stor lättnad.
Det ömmade lite under armen och mot kvällen lite mer.
Igår åt jag värktabletter och fick tänka på hur jag satt och låg, idag har jag knappt ont alls och störs mest av att det är svullet.

Har fortfarande ingen aning om hur många körtlar de plockade bort.

Nytt besök för sår "besikting" blir på måndag morgon kl nio.

Idag ringde de från onkologen, ska ha mitt första möte på tisdag kl. halv tio med den läkare som ska ha hand om min cellgifts behandling.

Känsla av rädsla och lättnad att få komma igång med behandling.

Ska skriva ner de frågor jag kommer på nu i helgen.
Här är några som poppar upp nu.

*Hur snabbt kommer håret ramla av?
(Tänker raka av mej håret när det visar tendens att rasa)

*Kan jag skydda min hälsa på något sätt under behandlingen?

*Om jag tar något för att stärka immunförsvaret, skulle det ha en negativ effekt på behandlingen?  

*Vad för sorts kanyl/"ask" kommer jag få för cellgifterna?

*Vad ska jag undvika?

*Kommer jag kunna må så bra under dessa sex månader så jag kan resa över till La Palma (till mamma,Georg och Nelly)?

*Vilka undersökningar kommer ske under denna perioden?

*Bilkörning?

*Borde jag gå in för LCHF? eller dra ner på snabba kolissar?

*Kommer jag få hormon härmande medicin, cortison?
varför?

*Kommer jag bli fet,skallig och gammal?

Mina tankar hoppar mellan essentiella och banala frågor, men de får bubbla runt där i mitt huvud, jag "sitter oftast lite utanför och iakttar"    

Har ni några bra frågor eller tips så...let me know!



Har talat med Marco som har hand om Nelly, han försäkrar att han tar hand om Nelly så länge jag behöver, och att jag bara ska vara positiv och ta hand om mej själv   
Det blir ingen resa till Sverige nu i Augusti
Hade sååå gärna varit med på min brorsons bröllop, men det går ju inte nu.  
Mutter mutter... jag som köpte en så fin lång klänning...
Får väl fota mej i den och skicka dem en grattis hälsning (snabbt nu innan utseendet sjangserar  ) )

Kram på er    


 
ANNONS
 
förspel

förspel

24 juli 2014 21:34

kram på dig Kim! Du skriver verkligen en jättebra blogg. En polare till mig länkade den via facebook för ett tag sedan och nu följer jag din blogg varje dag efter jobbet. Kan lixom inte låta bli :-) Du uttrycker dig på ett väldigt unikt sätt.

Fortsätt skriva! Kram <3

/Lina

http://förspel.se

Kim

24 juli 2014 22:39

Tack Lina :)

Har inte varit så aktiv den sista tiden, och framöver får vi se ;)

 
Jossan

Jossan

24 juli 2014 21:49

Stooor Gigantisk kram till dig Kim!!!

http://himmelskadrommar.bloggplatsen.se

Kim

24 juli 2014 22:32

Tack Jossan

 
Kicki

Kicki

24 juli 2014 21:50

Förstår det är miljoner tankar och frågar som tumlar i ditt söta huvud... det får det göra, precis som tårarna är helt okej! Du KLARAR det här! Det måste ju finnas massor av stödgrupper och sidor på nätet (svenska) där du kan få stöd och svar på frågor av de som gått igenom samma sak? Man är aldrig ensam om sina tankar... fast man ofta tror det... JÄTTEKRAMEN!! Ps. pannkaka med citron o socker lät tvärmums! Närmare beskrivning? :P

http://kaa.bloggplatsen.se

Kim

24 juli 2014 22:08

Hej gulliga Kicki!
Har läst mycket på nätet om cancer och allt runt omkring, och har lärt mej mycket "bra att veta saker".
Ska fråga läkaren på tisdag om stödgrupper här, fast jag anar att jag kommer få kontakt andra i min situation när behandlingen börjar.

Försöker också att undvika att ge Cancern för mycket plats i mitt liv, det känns viktigt att fylla och förgylla det med andra mer

 
Anne-Lie

Anne-Lie

24 juli 2014 22:31

Att känslorna åker berg-å-dalbana tycker jag är helt sunt efter ett sådant besked.
Och att tårarna rinner över betyder inte att man är svag!
DU är stark och tuff. Du kommer att fixa det här.
Att skriva av sig är ett bra sätt att få ur sig, men du väljer själv hur mycket du orkar dela med dig av.
Jag håller på dig!
Vi måste ju ta en vända till i sky bar ;-)
Kramar <3 ..

http://teamcurious.bloggplatsen.se

Kim

24 juli 2014 22:44

Självklart ska vi till Skybar igen:)

Och jag låter tårar och skratt flöda som de vill.
Är mest överraskad att jag inte kan hejda tårarna "i publik" brukar kunna dölja dem lite bättre, men inte nu.

Kramen

 
Ann

Ann

24 juli 2014 23:04

Heja dig , det här fixar du!
Du är tuff! ♡
Skriv av dig och gör allt som känns bra.
Säger som Anne-Lie, en vända på skybar väntar ju och besök hos dig sen när du orkar.
Stor varm hård kram (även om jag föredragit att gett dig den irl)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Kim

24 juli 2014 23:23

Tack fina Ann

 
Stina

Stina

25 juli 2014 06:45

<3

Du fixar det här Kim, skriv av dig hur mycket du vill!
Styrkekramar kommer härifrån!

http://billiejean.bloggplatsen.se

Kim

26 juli 2014 19:16

Styrkekramarna från dej värmer gott.
Tack fina starka Stina!

Kram

 
Ingen bild

Ulrika

25 juli 2014 08:22

Klart du ska skriva om och när du känner för det Kim. Värdefullt för oss som bor långt bort och som vill kunna stötta på avstånd. 😚 Om du inte orkar skriva så kan vi alltid prata i telefon. Kram! 🐣

Kim

26 juli 2014 19:22

Jag har en sån tur som har dej, din familj och resen av de dina i mitt liv

 
Ingen bild

Chatarina Wilkens

25 juli 2014 13:08

Hej Kim!
Vi har ju egentligen aldrig träffats, det var jag som funderade på att skriva om dig, kommer du ihåg? Jag vill bara säga att jag har varit så dålig i omgångar i så många år och det finns en sak jag har lärt mig i den processen som jag tycker är jätteviktig och det är att alla reaktioner som man får är ok, att acceptera alla de känslor som kommer är en stor gåva man kan ge till sig själv, oavsett vilka känslor det är. Kram till dig, tack för att du skriver!

Kim

26 juli 2014 18:57

Klart jag kommer ihåg dej :)

Kloka ord!
Jag brukar nog låta mina känslor finnas och passera, men nu är det lite mer känslor än vanligt att ta hand om, men jag ska bli bättre på dej.

Tack och kram till dej!

 
Ingen bild

Åsa.R.Mickelsen

26 juli 2014 16:39

Kära Kim! Alla dina frågor är ju självklart att du har,vi ställer dom inte när vi inte behöver dom givetvis. Kolla allt du kan på sidor ,bloggar på nätet,många bra. Fniss fniss åldras gör vi vett´u men blir det hänghaka så sätt upp håret med en hård hästsvans o vips så är vi strama o fina med evigt leende mun.Cykelshorts som är supertajta är perfekta mot hängmage o hängtuttar,när vi drar upp dom hela vägen ser vi ut som slanka modeller med ståtuttar,hahaha. Kim som det är nu är det rädsla och hopp om vartannat,bra att du kan gråta oavsett var du är det är ju inte så att man skall sänka huvudet och tiga när man tvivlar/är rädd. Det måste ut på något vis,känns liksom lite bättre då för stunden.Det kommer gå bra men självklart att man blir jätteskraj,jösses hade rasat ihop i en hög själv vet du vad. Kanske kanske att du kan få lov att resa på bröllop för doktorn,vore ju himla kul. Du är ju svensk medborgare så du bör ju ha lov till en kompletterande medicinering när/om du reser till Sverige,kolla upp det. Men framförallt så är det ju hur du mår som avgör. Det får inte uppfattas negativt det jag skriver för så är inte meningen,säg ifrån eler ta bort det du anser olämpligt. Tänker på dig varje dag,detta kommer gå bra och hoppet om att få hälsa på dig är där fortfarande,bara inte den förbaskade spargrisen hade varit så mager,skall ju inte vara så mycket fett på grisarna om dagen vett´u hahahaha. Men en billett skall nog gå att få fram,får la kapa flyget hihihi.massa stora varma för tillfället mjuka kramar nu när du har ont. Skriv på du ;-)

Kim

26 juli 2014 18:32

Gulliga Åsa

Dina fina,roliga och kloka kommentarer värmer alltid.

Ser verkligen fram till att få träffa dej igen.

Stor kram och tack

 
Malin Johansson

Malin Johansson

29 juli 2014 15:51

Du är ju för go du. Jag önskar all lycka till detta kommer du att klara galant och jag håller med Marco helt och hållet.
Bara fortsätt du att skriva om ditten och datten. Ja det här med böligheten har jag också märkt av på äldre dar....men vad gör väl det, bättre att få ut känslorna. Tänker på dig

http://www.havrefallen.bloggspot.seavrefallen.blogspot.se

Kim

1 augusti 2014 12:59

Skönt att jag också skrattar lika lätt som jag gråter.

Tack och kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kim - 26 februari 2015 15:17

Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va    ...

Av Kim - 27 december 2014 18:32

 Vi är riktigt stolta över hönshuset vi byggt, "kostade" oss bara nätet, resten av materialet var en blandning av gamla bitar/saker som vi hade hemma.         Fran vänster: Fröken Josefina, Marianna och Agda 2...som ni kan ana så är jag bara ...

Av Kim - 16 december 2014 20:30

Tre dagar på La Palma fyllda med hästar ,vänner, god mat och att bli bortskämd av föräldrarna så klart, inte alls fel. Nelly växer och Marco mätte henne, enligt honom är hon 163cm! har svårt att se det men gillar det.   Hoppade upp på henne uta...

Av Kim - 29 november 2014 18:11

Skulle flyga till La Palma i torsdags kväll men blåst och regn gjorde att flygplatsen där stängdes.Det är en av nackdelarna med att bo på en ö. Ville så gärna se min Nelly igen och mysa hemma hos mina föräldrar. På tisdag får jag min sista cellgi...

Av Kim - 28 oktober 2014 23:53

Jag mår såååå mycket bättre nu när jag är inne i den andra delen av cellgifts behandlingen.Får nu ett "gift" istället för kombon av tre stycken som jag fick de fyra första gångerna. Det är nu 21 dagar mellan behandlingarna och jag slipper nu helt i...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se