En tävling då ryttarna i galopp med en liten pinne i handen och ska försöka få tag på en liten liten ring som hänger i ett litet band.
Den som lyckas få tag på flest vinner.

Och sen en liten glupsk Loa, det tar inte många sekuunder att tömma skålen med kokt kycklingbröst.

att vara lite hängig och snuvig.

Denna lilla damen som nu officiellt heter Loa (Luha på Spanska) tillhör nu familjen Hernandez/Käck.

Hon är nu chippad, vaccinerad och avmaskad, hon var så lugn hos Vet. sa inte ett pip och satt helt still och viftade glatt på svansen till Vet. strax efteråt.

Hon är mellan 4,5 - 5 månader och kommer inte växa mycket mer, hon blir den första plutt hund jag haft.

Hon är ganska tuff, jag satt på huk framför Nelly som åt rygräs och Loa satt bredvid mej, Nelly närmade sig mig för att nosa då hoppar Loa fram och gör ett utfall mot Nellys nos.

Nelly reste sig en aning och slog med frambenen, mest för att visa sin åsikt för hon var en meter från Loa.

Så nu har jag ytterligare en liten dam med åsikter    

Känner mig som en fisk...däppt i näszan å öppen mun.

Nä jag tror jag drar mej tillbaka in i dimman ett tag...

I morse när jag var på väg till stallet ringde Bea, hon berättade att hon hade nåt som skulle passa oss...

Hennes hundar hade skällt på en hund som gömde sig under en parkerad bil lite längre ner på vägen där hon bor.

Här springer många hundar lösa så hon antog att det var nån grannes.

Men i morse när hon tog en promenad med hundarna så såg hon att det var en liten valp...

Jag sa till Bea att jag måste tala med Bene så det är inte alls säkert.

När Bea sen dök i stallet en stund senare så hade hon överraskningen med sej.

Och när jag några timmar senare körde hem så var jag inte ensam

Hade inte talat med Bene, och planen var att han skulle kika och "falla"

Och det gick snabbt och smärt fritt.

Efter en stund sov dom båda två.

Då visste vi inte än hur TOTALT full av loppor hon var!!! 

Milla protesterade inte heller

Sen upptäckte jag hundratals loppor, några fästingar och massa stickor i pälsen.

Så det blev bad direkt, hade tänkt vänta nån dag så hon inte skulle bli rädd, men fy det var akut nödvändigt.

Och hon var lugn, kanske var för trött för att bli rädd. 

Hon var så skitig och det bara kröp loppor överallt, bara av att se dom så började det klia överallt på mej, är lätt nojjad ibland   

Här kommer en före badet bild 

Och en efter badet bild

Bea sa att hon nästan alltid hittar "saker" när det är "rätt" tid... 

Och ja hade det varit för en vecka sen hade jag sagt nej direkt, men nu... 

Tja nu behöver inte Milla vara ensam.

Och inte kommer vi att kunna motstå detta lilla charmtroll. 

Namnförslag från Alex (son) var bland annat Muha uttalas Moa, det är ett gammalt namn på det de ursprungliga urinvånarna Guanches här på La Palma.

Och Moa tycker jag låter gulligt. 

Det är inte helt ovanligt här att folk överger valpar/hundar på ställen där det bor utlänningar i hopp om att dom ska ta hand om djuren...

Och det är nog nästan säkert att detta är fallet.

Och så skitig och loppig som hon var så har hon inte haft nån som brytt sig om henne.

Men jag ska åka till Vet. och kolla om nån frågat efter en valp i alla fall.

Började med en sen frukost på terassen.

För ovanlighetens skull så sov Bene extra länge, han är hostig, snuvig och lite hängig.

Sen åkte vi upp i skogen för att titta till Shivas viloplats.

Hade funderat på om jag skulle be Bene eller inte att åka upp dit, ville inte göra honom mer sorgsen...
Men det var ha som föreslog att vi skulle köra upp dit, Gud vad jag älskar honom!!

Jag har haft lite mardrömmar och fantasier och kände behov av att se att allt var lugnt och fint.

Helt ologiska idéer men men...

Allt var lugnt och fint och nu känns det lite bättre trots allt. 

  Shiva ligger i en skogssluttning med en fin äng nedanför.

Sedan promenerade vi med en glad Milla

Bene plockade lite Mynta (heter det så på svenska?) (Mint), bra när man är förkyld säger han.

Gott med vatten efteråt tycker Milla

Era kramar värmer och det känns fint att andra förstår...

Det är lätt att känna sig ensam i sorgen fast man inte är det. 

Jag har turen att ha fina vänner både här och "i datorn" och vänner behövs när livet ibland blir tufft. 

Hade tänkt åka till Nelly i morse men hade ingen energi, lite som att leva i ett vakum.

På eftermiddagen ringde Bea och frågade om jag ville komma upp till stallet för hon hade chokladtårta.

Det var så gulligt av henne för jag vet att hon egentligen inte tänkt åka till stallet idag.

Efter flera koppar te, mycket snack och lite tårta så kände jag att lite energi började återvända.

Så tog ut Nelly och provade att lyfta bakhovarna utan assistans (morots inmatare)

och det gick hyfsat, hon protesterade lite men var inte rädd, så det går åt rätt håll.

Lägger in en video senare.

Imorgon är det en slags hästtävling på eftermiddagen, ska dit och kika.

Sen får ni se hur det går till.

Några yngre tjejer ska nog vara med på några av hästarna i stallet.

Tack igen    

har vi tagit idag av vår älskade Shiva.

Vi har haft 14 lyckliga år tillsammans, och det är det jag får koncentrera mig på idag.

Bene ringde mej i förmiddags när jag var ute och red, Shiva var dålig igen.

Det var samma symtom som förra gången, verkade vara förgiftad.

Bene fick ge spruta, och han var duktig, han har aldrig gjort det förr.

Jag fixade hästarna och fodrade snabbt, talade med Bene igen och vi kom överens att ringa Vet. och låta Shiva somna in.

Hon har ju haft ont i sina gamla leder och har blivit sämre hela tiden. 

Väl hemma så kelade jag med henne i ett par timmar tills Vet. kom.

Hon var lugn men lite ostadig på benen, hon fick en spruta med sömnmedel.

Jag satt och klappade tills hon somnade, sen gav Vet. två andra sprutor.

Allt gick lugnt och fint ingen rädsla och jag var lugn.

Var så orolig att hon skulle bli rädd, för jag ville inte att mina sista bilder av henne skulle bli av en orolig/rädd Shiva. 
Men det gick så fint.

Sen åkte vi upp i skogen och begravde henne på en fin plats som Bene redan tittat ut.

När vi satt i bilen hem kom tårarna...

Är ledsen men lugn och det känns trots allt rätt, men väldigt tomt...

Tja shit pommes frit...

Ps. U.P min Skype fungerar inte (jävla microsoft).

Nu är dom kokta och jag åker hemifrån för det luktar i hela huset  

Egetligen så luktar det bara kyckling och inte så mycket men bara vetskapen gör mej illamående...

Detta var före kokningen... 

Har plockat ut fötterna och nu ska vätskan kallna sen ska fettet som bildas ovanpå tas bort.

Sen ska vätskan i i isbits-påsar och frysas.

Vet. sa att hundarna kan äta hönsfötterna om jag först klipper bort klorna...

Men i så fall måste jag nog knipsa bort benet som sitter kvar, vågar inte ge dom hönsben.

Nä nu dusch och iväg ifrån detta hönshus