Jag mår såååå mycket bättre nu när jag är inne i den andra delen av cellgifts behandlingen.
Får nu ett "gift" istället för kombon av tre stycken som jag fick de fyra första gångerna.

Det är nu 21 dagar mellan behandlingarna och jag slipper nu helt illamåendet, underbart!!!

Jag har nu två sådana behandlingar kvar, den sista är planerad till den 2 December.

Bieffekter så som ledvärk, torra slemhinnor och hud, trötthet, magproblem och lite annat, men det är ok     

Sen blir det en månads uppehåll och sen operation och strålning.

Och sen ett nytt kapitel i livet med många förändringar, många planer finns, så FUCK cancer för dej finns ingen plats!

Vi kommer nog att flytta till Frankrike eller det Spanska fastlandet   och min   Nelly kan få njuta av gröna beteshagar   

På fredag får jag   gäster, Ulrika och hennes fina   döttrar, är så glad   

De har med sej mer pillur, eko,bio,rawfood superduper pillur, för nu är de gamla slut.

Det verkar som om dessa piller har gjort sitt jobb för läkarna har varit glatt överaskade över hur snabbt mina blodvärden återhämtar sej.

Saknar min Nelly men jag har inte tillräckligt med ork för att ta hand om henne, men den dagen ska komma!
Marco skickar mej bilder så jag kan följa med hennes utveckling och jag blir både glad och sorgsen.

Marco har tränat och pysslat om henne och nu har han gjort rent hennes stall och hennes mat väntar i krubban.
Hon väntar otåligt på att Pedro ska öppna åt henne så hon kan promenera "lugnt" till sin mat   

     
  Mitt lilla krutpaket    

Imorgon ska vi  börja städa lite så  huset blir hyfsat anständigt för finbesöket, men Ch    får nog göra det mesta för städning är ju jobbigt   lyxigt att ha rätt till att smita från sånt tråkigt, det finns alltid nåt positivt med det negativa även med cancer      

Kram på er   

Vi åkte till Puerto Rico och deltog i ett välgörenhets jippo som anordnades av den organisation för de kvinnor som drabbas av bröstcancer här på Kanarieöarna som jag tillhör.

Det var på en engelsk pub och det mesta var på Engelska men även lite på Spanska, det var lotter, bingo, stand-up komedi och sång och annat.

Skrattade så det stramade i min torra hud   härligt!

Jag satt med ordföranden i org. (Marisa), sekreteraren och psykologen, fick så mycket info och stöd.

Ett dåligt kort på mej och den varma och så kunniga Marisa

Hon blev fick besked att hon bara hade 3 månader till max 2 år att leva, detta var 19 år sen   

Genom denna org. får jag får utan kostnad samtal med psykologen, Reiki , yoga och mycket annat, det dumma är att det är i Las Palmas (lite långt), men nåt kommer det bli.

Europas bästa cancer forskare/läkare finns i Valencia, henne kan jag skicka mina uppgifter och även få träffa (gratis), så goda råd kan jag få där också.

Här är en bild med Jacqui (från mitt jobb)  i rosa som håller låda och sjunger 

Här är jag på Ikea härom dagen, var både trött och illamående, men det var mödan värd.

Ch. fick köra mej på vagnen   

Köpte en bäddmadrass i Visco..nåt som formar sig så skönt efter kroppen, vi båda sov så mycket bättre igår natt.

Har gått ner 6-7 kilo sen behandlingen började, mest muskler tror jag, men det känns när jag ligger ner, lite ontigt...i höften, men nu med den nya madrassen inga problem.

Köpte också en rosa liten barnstol i plast för att sitta på i duschen när jag inte orkar stå upp   

På måndag är det blod analys och träffa min läkare och om allt är ok så börjar den nya rundan av fyra behandlingar med 21 dagars mellanrum.

Denna gång med ett cellgift istället för en kombo av tre. 

Försöker undvika att fundera för mycket på hur denna nya ska påverka mej, hjälper ju inte att oroa sig....

Kommer inte ihåg vad jag skulle skriva om...himla trött, men lycklig.

Jo just det vi hade husvisning här hemma igår och de är riktigt intresserade, så nu håller vi tummarna på att de köper.

Kram på er   

På natten till torsdagen hade jag en sån huvudvärk, fick knata upp och ta ett   

Det var ingen bra idé, min mage mådde inte bra av det, den är dålig av alla cellgifter och mediciner    

Så efter en kort promenad med M&G nere i Tazacorte så blev det sängen hela dagen.

Men nästa dag var jag fit for fight igen   

Mamma och jag tog en liten runda i Los Llanos för jag har längtat så efter riktig mandel.
På La Palma så växer det mandelträd överallt, mandlarna är små och mörkare än de typska stora ljusa från Kalifornien. 
Men den största skillnaden att de "La Palmska" smakar så gott, de andra har inge smak, blä!

Det blev ett par kilo i väskan   

Efter shoppingen så kom vi hem till Georgs goda mat, MUMS!

En lyx att ha en riktig Kock i familjen och han är så gullig  , skämmer alltid bort mej, tack   

På eftermiddagen så tog jag Georgs bil upp till stallet, väldigt bekväm att köra.
Red Nelly inne på ridbanan, försökte rida som Marco gör...inte lätt och Nelly viftade surt på huvud och svans när hon inte förstod vad jag ville.

Han rider ju Western efter vad jag förstår...han skrattade gott, hmmm

Det enda jag var bra på var att tänka stanna och hon gjorde det, och bromsen är ju viktig att hitta   

Jag oroar mej inte för att jag inte kan rida som Marco, hon är så lättlärd att det fixar vi tillsammans senare.

Eller kanske det är ett bra tillfälle för mej att lära mej lite Western.

Marco fotade oss med sin telefon, men har inte fått dom än.
Jag fotade honom när han hoppade upp för att visa mej lite hur han gör.

Hon gick så fint och han snackade i telefon...

Blä för det tyckte Nelly   

På kvällen åt jag, Marco och Anna på La Cascada, roligt och oplanerat, det är nåt jag gillar med La Palma.

På lördag morgon så åkte jag till Claudia som visade mej lite från hennes senaste kunskaper i Dual aktivering av Michael Geitner. http://www.pferde-ausbildung.de/
Hon utbildar sig för att bli godkänd tränare hos honom.

Efter att ha tränat sina egna hästar i bara två veckor så har de fått ett bättre rörelsemönster, balans och mer styrka.

Intressant!

Efter lunch ute med M&G så åkte jag upp till Nelly för lite omskötsel och gos   

Claudia körde mej sen till flygplatsen, mer snack om hästar och livet, är så glad att hon är min vän.

Flyget gick nu direkt till GC, skönt.

På flygplatsen stod den bäste     

Sov så skönt i min egna säng med min egna bästa kudde!

Imorgon måndag är det dax för blodanalys, om det är ok så blir jag förgiftad igen på tisdag  

Men det finns nåt gott med det onda...nu kan jag inte hitta tumören, den har krymt helt klart   

Kram på er alla   

Har nu klarat av två cellgifts behandlingar 6 kvar   

Lite mindre   men har haft en nästan konstant illamående i solarplexus  i 9 dagar.
Det är 14 dagar mellan behandlingarna och på tisdag är det dax igen   

På måndag så ska jag ta blodprover och sen vänta några timmar för att sen träffa läkaren, är värdena ok så blir det behandling på tisdagen.

Vid förra behandlingen så slapp jag den otrevliga läkaren, hon var sjuk     , istället fick jag ett trevligt och informativt möte med en annan läkare.

Jag har nu bett om att få byta till denna andra läkare, men det är inte säkert de låter mej byta.

Om jag på måndag har möte med den "dumma" så tänker jag tala om för henne att hon var riktigt dålig på att bemöta mej i den krissituation jag var i.
Och om hon är så kass på detta med alla sina patienter så borde hon gå nån kurs eller byta jobb.

Även om detta inte förbättrar vår relation så förhoppningsvis så kan det får henne att tänka lite....och kanske hjälpa hennes kommande patienter.

Förra veckan hade jag fint besök  , gulliga Nina var här, det gjorde det lättare att tänka på annat än mitt illamående.
Sen att tala massa häst...ja bara det     

Vänner är guld   

Nina kom lastad, En massa nyttiga pillur från Björn och Ulrika, fina presenter från mina fina blogg/IRL vänner Ann, Anne-Li och Jossan, en burk GOD lakrits från Ninas gulliga dotter och en massa tidningar från Nina...Christophe fick också sitt sötbehov stillat ...Vi tackar er alla så hjärtligt       

Har inte läst hästtidningar på över 15 år och blev glatt överaskad, hittade enl. mej "bra tänk" på många ställen.

Och i nästa nummer av Häst Magazinet så kommer det en atikel om Moa (en av de tränarna som var nere hos oss på La Palma för ett par år sen), hon är så duktig på Positiv förstärkning.

Har planer på att skaffa en liten katt kompis till Mitzi Poo, har varit i kontakt med en organisation som tar hand om hundar och katter som inte har nåt hem.

Hoppas Mitzi också tycker det är en genial ide.

Det är varmt här nu, runt 30 grader   så poolen jag köpte var en BRA investering!

Har bara haft sjal på mej en gång, det går bara inte i denna värmen.
Och det känns så befriande att gå ut "naken där uppe"   .
Jag störs inte av min flint, jag ser ju inte den och lider andra så är det deras problem, så det så   

Ska sluta skriva nu för jag vill passa på att njuta av att inte må illa, och leva i nuet, i nuet, i nuet, i nuet.

Vill tacka er alla för ert stöd, ni ska veta att det värmer gott att veta att ni finns där    

 kram på er   

Fick min första cellgifts behandling för snart två veckor sen.

Det första dagarna var ett helvette, har aldrig varit så illamående i mitt liv.

Efter tre dagar utan att kunna behålla nåt i magen blev det till slut ambulans till läkarstationen.

Efter dropp så kändes det så mycket bättre.

Kunde sen börja äta och dricka igen, och det är en LYX.

Jag blir snabbt trött men det är helt ok, har inga MÅSTEN.

Ska tillbaka till sjukhuset på måndag för blodprov, om min kropp har återhämtat sej tillräckligt blir det en ny (cell-) förgiftning på tisdag.

Bävar för den   

Gick tillbaka till gyn. avd där läkarna finns som gjort portvakts operationen mm.

Efter att ha talat med en syster så lyckades hon övertala en läkare att sätta sej med mej och gå igenom min journal.

Jag har en trippelnegativ cancer, det är ingen "bra" cancer.

Den har inte spridit sej (ännu).

Så min plan just nu är att försöka ta mej igenom denna behandlingen, på 6 månader (+ev.operation) men fungerar den inte så tänker jag inte påbörja en ny.

Föredrar livskvalitet och inte kvantitet.

Efter den första chocken efter diagnosen så känns det nu ok.

Lever i harmoni med min fina Ch.  

Att leva i nuet går riktigt bra.

Kram på er 

Det är nu 10 dagar sen de opererade bort Portvakts körteln i armhålan.
Det för att undersöka om cancern spridit sej eller inte.
På måndag morgon ska de klippa av två trådar som sticker ut, hoppas detta betyder klippa inte dra i dem.
Armhålan är fortfarande lite svullen, svider och allmänt öm, bökigt att inte få använda den.

Det gjorde mindre ont de två första dagarna, nu ömmar/svider det mer.

Fast det är inte rött så det är nog ok.

I tisdags träffade jag den läkare som är ansvarig för min cellgifts behandling.
Var nervös för nu skulle jag få all info om min cancer och fortsatt behandling.
Vi hade skrivit ner frågor.
Fick först vänta i mer än en timme, och när vi kom in så talade läkaren med olika Syrror som hämtade och lämnade journaler.
Sen började hon tala om behandlingen, när jag frågade om vilken sorts cancer jag har så började hon kolla i mina papper och i datorn, hon hade inte läst tidigare!
Hon sa: du kan få dina resultat/besked nästa gång vi ses.
Kändes skit!
Och hon tog knappt ögonkontakt, kasst tycker jag!
För hennes problem är stress på jobbet och mitt problem är livsavgörande...suck!

Jag frågade om jag skulle få hormondämpande medicin, är ju lite kokett och vill ju inte se ännu ännu ännu äldre ut än min 10 år yngre Christophe.
Fick då till svar att 80% av kvinnlig bröstcancer är hormon känslig och att min inte är det, så jag behöver ingen sån medicin under behandlingen, men kanske efter den.
Detta tyckte jag lät bra......

Jag bad läkaren att slippa cortison under behandlingen, Ch. har ju gjort en special olja (av en växt som är tillåten i en del länder/stater) åt mej som är lugnande samt bra både mot illamående och cancer i sej.
Räcker det inte med oljan får jag väl ta ett nytt beslut.

Ett besked som kändes ok var att de plockat ut 4 st körtlar i armhålan, i den första Portvakten finns det några få celler men ingen cancer, de andra var helt rena.

Efter det dåliga mötet med läkaren fick jag tala med en Syster som gav mej datum för första behandlingen, det blir nu på Tisdag.
Hon gav mej mycket info om behandlingen och svarade bra på alla våra frågor.

När jag sen kom hem och kollade upp ej hormon känslig cancer blev jag riktigt rädd!
Hittade detta:
Den tumör vi är mest oroade för i dag är i stället så kallad trippelnegativ bröstcancer, som 20 procent av kvinnorna drabbas av, den har sämst prognos.”
HER2 är en viktig tillväxtfaktorreceptor, ett protein, som har som uppgift att styra celltillväxt och delning. Vid HER2-positiv bröstcancer finns ett ökat antal sådana proteiner. Idag testar man rutinmässigt för HER2 när man diagnosticerar bröstcancer.

Tjaaa detta känns inte alls bra!!!
Nu handlar det inte bara om att orka igenom en tuff behandling utan om chanserna till att överleva.

Har inte tid hos läkaren förens den 18/8, och så länge tänker jag inte vänta!
Nu på tisdag när jag ska få den första behandlingen ska jag be Sys om hjälp.

Jag hoppas jag har uppfattat det fel, men...

Igår höll jag mej borta från internet, att läsa så mycket om cancer och andras bloggar om sin kamp, gör mej bara mer orolig och ledsen.
Fast det skulle kännas bra att veta om kvinnor överlever denna sorts cancer...

Nu ska jag ta lite mer olja så jag kan slappna av, kika på tv eller lyssna på en ljudbok, allt för att inte tänka för mycket.

Känns bra att få börja med behandlingen och när jag mår skit av den tänka på att det hela är för att bli frisk...

Tror jag ska skaffa peruk, funderar på att raka av mej håret innan det börjar lossna, det kommer att lossna med de mediciner jag ska få.

Christophe är så fin och så omtänksam, men jag vet att han är rädd   

Som ni märker så far mina tankar runt i alla riktningar, från triviala saker till kalla fakta.

kram på er

Jag har de senaste veckorna läst såååå mycket om cancer, behandlingen och dess effekter.

Det blir för mycket!  blir sänkt       

Nä tar en paus från det och ägnar min tid åt trevligare saker:  inredningsprogram på TV, äta gott, skratta åt min knäppa katt och mysa med min   Fransos.

Information är bra, men inte överkonsumera, särskilt inte när det inte är det mest positiva ämnet i världen...  

Positivt:  Jag gillar lila träd   

Kram på er    

Jag vet inte hur mycket eller lite jag kommer att skriva på bloggen, men just nu känns det bra att få skriva av mej lite.

Hoppas det inte blir för jobbigt för er som läser,  nu mer en någonsin skriver jag av egoistiska skäl  Känn er inte tvungna till att läsa   

Jag kan lägga in lite fina bildbomber då och då som plåster på såren   

Nu har det gått några dagar sen de opererade bort någon/några körtlar i armhålan (för analys).
Den dagen fick gick vi upp strax före sex på morgonen för att vara före kl. åtta på sjukhuset.
Det jag fasade för var sprutan med kontrastvätska i mitt sönder stuckna bröst. 
Fick vänta nästan i en timme innan läkaren kom med sprutan i en liten metall ask (en geiger mätare skulle säkert pipa vilt i dess närhet).
Jag kände mej ynklig och tårarna rullade stora och tysta...läkaren undrade så klart varför: Det är ju bara ett litet stick.
När hon såg mitt bröst som täcks av ett enda stort blåmärke så förstod hon min oro lite mer.
Hon ropade in en Syrra så jag fick en hand att KLÄMMA på, och det behövdes för att kunna sitta still för det gjorde ont, tur att det gick fort i alla fall!

Sen gick vi till en annan del av sjukhuset där de utför operationer och man får sen åka hem samma dag. 
Blev inropad nästan direkt och Christophe fick följa med in, jag bytte om till sjukhusrock och fick sen sätta mej i en fåtölj, medan en Syrra förklarade vad som skulle hända, kändes bra.
När hon sen kom med nål och dropp och sa att det skulle sättas i handen kom mina tårar igång igen.
Blir själv förvånad att jag gråter så lätt, visserligen är jag känslig men är också tuff...
Hade nog hellre valt att sticka in nålen själv (om jag hade kunskapen) då hade jag haft "kontroll" hmmm
Droppet kom på plats utan någon större smärta, och snabbt gick det.
Talade och skämtade med personalen och de kändes ok igen, inte långt mellan skratt och gråt här inte. 
Efter en stund fick jag lägga mej på en bår och säga hejdå till Christophe...och så kom tårarna igen   
Jag visste verkligen inte att jag var en sån piplisa. 

De rullade iväg mej, fick en snygg mössa på huvudet, sen kom kirurgen och narkosläkaren och hälsade, jag fick också lite lugnande i droppet.
De sa att jag skulle sövas senare inne i operations salen, men efter det har jag inget minne förens jag vaknade och de sa att det var klart.

När jag sen var lite mer vaken blev jag ut rullad till fåtöljen igen, efter en stund kom Christophe.
Han hjälpte mej med på kläderna och ledde mej till bilen, sov nästan hela vägen hem.

De blev en slapp eftermiddag i soffan, sov nog mest.
Vaknade hungrig och Christophe skämde bort mej med pannkakor med citron och socker, mums!
Sen sov jag gott igen.

Nästa morgon fick vi gå upp tidigt igen, för att göra ett nytt besök på sjukhuset.
Gick snällt upp, duschade (var inte så lätt med en hand och utan att blöta ner bandaget), sen blev jag sååå illamående (urk!) jag tycker INTE om att kräkas! men men det lyckades jag inte bestämma kontrollera.
Blek och svettig kom jag iväg mot sjukhuset, där tog de bort bandaget, (en jobbig morgon för ett besök på 3 minuter...)

Efter lite frukost så mådde jag bra igen, stor lättnad.
Det ömmade lite under armen och mot kvällen lite mer.
Igår åt jag värktabletter och fick tänka på hur jag satt och låg, idag har jag knappt ont alls och störs mest av att det är svullet.

Har fortfarande ingen aning om hur många körtlar de plockade bort.

Nytt besök för sår "besikting" blir på måndag morgon kl nio.

Idag ringde de från onkologen, ska ha mitt första möte på tisdag kl. halv tio med den läkare som ska ha hand om min cellgifts behandling.

Känsla av rädsla och lättnad att få komma igång med behandling.

Ska skriva ner de frågor jag kommer på nu i helgen.
Här är några som poppar upp nu.

*Hur snabbt kommer håret ramla av?
(Tänker raka av mej håret när det visar tendens att rasa)

*Kan jag skydda min hälsa på något sätt under behandlingen?

*Om jag tar något för att stärka immunförsvaret, skulle det ha en negativ effekt på behandlingen?  

*Vad för sorts kanyl/"ask" kommer jag få för cellgifterna?

*Vad ska jag undvika?

*Kommer jag kunna må så bra under dessa sex månader så jag kan resa över till La Palma (till mamma,Georg och Nelly)?

*Vilka undersökningar kommer ske under denna perioden?

*Bilkörning?

*Borde jag gå in för LCHF? eller dra ner på snabba kolissar?

*Kommer jag få hormon härmande medicin, cortison?
varför?

*Kommer jag bli fet,skallig och gammal?

Mina tankar hoppar mellan essentiella och banala frågor, men de får bubbla runt där i mitt huvud, jag "sitter oftast lite utanför och iakttar"    

Har ni några bra frågor eller tips så...let me know!

Har talat med Marco som har hand om Nelly, han försäkrar att han tar hand om Nelly så länge jag behöver, och att jag bara ska vara positiv och ta hand om mej själv   
Det blir ingen resa till Sverige nu i Augusti
Hade sååå gärna varit med på min brorsons bröllop, men det går ju inte nu.  
Mutter mutter... jag som köpte en så fin lång klänning...
Får väl fota mej i den och skicka dem en grattis hälsning (snabbt nu innan utseendet sjangserar  ) )

Kram på er