För Nelly är ju en prinsessa   

Marco tränade lite innan hovis kom med att lyfta hovar.

Inga problem hon stod lugnt still.

Hovis närmar sig

Det gick helt enkelt inte, hon kastade sig upp i luften när han tog i hoven.

Så till slut fick Marco göra jobbet, det gick bättre men det verkar som om det är verktygen som ställer till det.

Nu har vi nåt att träna på tills nästa gång.

Hovis lämnade kvar verktyg såMarco kom fixa lite med hovarna.

Jo jag vet vad jag vill skriva!!!

TACK alla varma fina vänner!!!

Jag är såååååååå glad att ni finns för mej   

Nelly mår bra, jag har longerat henne och det går fint, hon är lyhörd och lugn, bara några brallar ibland.

Marco har varit uppe en gång sen jag kom hem från Sverige och denna gång så var Nelly lugnare.

Gillar hur han jobbar med henne, han anpassar sin energi sååå bra.

Han lyfter hennes fyra hovar med grimskaftet liggande löst på marken utan problem.

Nu på torsdag eftermiddag kommer Antonio hovslagaren (barefoot trimmer) och då kommer också Marco vara där och ta hand om Nelly.

Kommer att hålla mej på avstånd, jag är mycket säker på att med Marco där kommer det att fungera fint.

Det är Karneval här nu och det är bara en dag/kväll som jag brukar delta i festandet.

Detta var igår och jag gick ut med mina (peppande) vänner fast jag egentligen inte alls hade lust.

Men att sitta hemma och vara ledsen är ju inte bättre det.

Det var roligt hemma hos Cris när vi målade oss och klädde på oss, sen tog vi bussen till S/C (andra sidan ön).

Vi tog bussen hem vid elva tiden och vid tolv var jag hemma.

Det tog en låååång stund att få bort all svart färg.

I eftermiddag så får det bli ett varmt bad nere i badrummet för att få bort all färg och talk-pulver.

Jaaa det var en rapport från mej.

Först promenad med hästarna, sen foto session med den vackra modellen Nelly som visar sitt fina pannband.

Nu stor middag hemma!

Bea har bara tränat (klickat) Gandalf ett par gånger sedan kursen i December.

Det Bea ville träna var att han skulle komma villigt när hon ber honom och sen hitta någon kul lek för honom.

En av övningarna de tränade på kursen var: stå still och kom.
Det började fungera lite på kursen, men han tappade ofta fokus.

Men nu är han FOKUSERAD, så himla söt!

Det andra var deras boll-lek, som han var helt övertygad gick ut på att han skulle pilla (intensivt) med  läpparna på bollen, hans läppar hade en väldans fart   .

Igår så funderade Bea på hur de skulle komma vidare, för planen var att han skulle tag tag i bollen med munnen.
Så hon höll bollen i handen och när han öppnade munnen en aning så förde hon in handtaget och sa KLICK.
Han tittade förvånat och sen trillade polleten ner!

Har longerat och duschat Nelly idag, och är så nöjd   

fick jag och Bea när vi kom upp till stallet i eftermiddags.

Så här såg fikabordet ut

En jätte god kaka med aprikoser, kaffe, juice och bubbel.
Kakan var fortfarande ljummen mmmmummms!

Det var Kersin, Merlins(den nye) ägare som flyttade in för några dagar sen som fixat denna goda överraskning!

Det var inte bara gott även trevligt!

Släppte Nelly med Merlin (den äldre) nere på ridbanan så det kunde springa av sig lite, vilket de gjorde så bra av sig själva.
Tur det, för det duggregnade lite så vi stod under taket i hästduschen och kikade ut på de två glada stollarna som for runt.

Sen kom Marco upp och han longerade Nelly först utan sadel sen med, inga problem.

Efter det så lyfte han alla fyra hovarna, knackade och krafsade lite, hon stod snällt still.

Sen duschade han av henne och hon stod faktiskt mycket lugnare med honom än med mej...

Han är väldigt lugn när han tränar henne och det känns bra!

Nu sängen, natti natti

Merlin i busken (ursäkta Beas blivande olivlund).

Sen den nya hästen som tyvärr också heter Merlin...
     

När jag köpte Nelly var hon 10 månader och nästan helt orörd, kände varken till grimma, borstar, hovkrats mm.
Hon var mycket osäker och rädd, och hennes reaktion på det mesta var att bita, stegra eller kasta sig iväg.
Jag lade av med den för mej vanliga uppfostran med tryck och eftergift när jag haft henne ett tag för det fungerade helt enkelt inte med tryck.

Började leta runt efter någon annan metod och hittade då till Positiv förstärkning (klicker träning).
Detta gav bra resultat under en längre tid på flera områden.
P.F var/är ju nytt för mej och inte alls enkelt, det är svårt att uppfatta alla små små signaler från hästen och kontrollera sin egen kropp och knopp!
Och Nelly växlar så himla snabbt, hon är så reaktiv och känslig, ett riktigt kontrollfreak.

Det senaste året så har vi fastnat och hon började bli mer aggressiv igen i vissa lägen, särskilt mot andra människor.
Och det har gjort mej mer och mer osäker på min egen förmåga, och börja tro att Nelly är för svår för mej.
Men eftersom P.F var det som fungerat bäst så har jag ändå försökt fortsätta så, fast lite mer halvhjärtat.

Under de senaste året är det många som har sagt att Nelly är "ouppfostrad och bortskämd", vilket jag inte har varit/är enig med, och har försökt förklarat hur hon var när jag köpte henne...

För några veckor sen kom jag till den punkten då allt kändes totalt hopplöst och tankar på avlivning kom och gick...
Jag har fått bra stöd av tränarna som var här och olika förslag på övningar mm.
Men jag känner att jag är helt enkelt för dålig på P.F för att det ska fungera, och att jag har inte mod att försöka börja om allt från början med P.F igen med Nelly, det berget känns alldeles för högt, tyvärr.
Jag tror på P.F men klarar inte det när det gäller mej och Nelly där vi är just nu.

Så mötte jag härom dagen en hästkille som hade hört rykten om den "farliga" Nelly, han ville gärna komma upp och titta på henne.
Han kom upp senare samma dag, han tyckte att hon var väldigt fin (hon är ju fin att titta på...).
Jag hade nämnt mina tvivel och mörka tankar.
Han frågade om han fick testa att longera henne, och jag tänkte....men va sjutton, vad har jag att förlora.
Fast jag sa till honom att inget våld!
Han longerade henne och använde sitt kroppsspråk som tryck och eftergift, Nelly verkade lite överraskad men inte särskilt stressad.
Den enda gång hon såg sur ut var när de stod still en stund och jag närmade mig, då blängde hon på honom...hon resurs-försvarar mej.
Han bad henne då backa och vilket hon gjorde helt utan protest, och sen stod hon lugnt bredvid honom medan vi talades vid.
När han var klar så ledde han upp henne till hagen, han bad då henne gå bakom honom, vilket bara tog några meter för henne att acceptera.
Jag brukar låta henne gå bredvid mej tycker det är ok så länge hon inte drar.

Väl uppe i hagen så satte han sig ner bredvid henne och tog på hennes framben.
Själv hade jag inte vågat sitta bredvid henne och röra henne nere på frambenen.
Men hon stod helt still och utan sura miner, sen lyfte hon snällt på hoven och höll upp den, han tog lite i den reste sig sen och klappade henne.

Enligt honom är hon inget "monster" utan hon är en energisk, osäker och bortskämd häst.
Han tror att hennes kontrollbehov kommer minska om jag tar på mej mer ansvar och visar var skåpet ska stå.

Hmmm jag sov inte mycket den natten, tankarna snurrade...
Finns rätt och fel?
Vad är viktigast?
Vad vill jag?
Kan jag?
Ska jag tänka om helt?

Nästa dag åkte jag upp till stallet och var lite orolig om Nelly skulle vara negativt påverkad av dagen innan.
Men hon kom så glatt fram och stoppade in huvudet i grimman.
Så jag ledde ner henne till ridbanan, och när hon försökte gå förbi mej så stannade jag henne och bad om rygging, fortsatte sen gå.
Hon accepterade det helt utan sura miner.

Longerade henne med tryck och eftergift och hon lyssnade så bra, fick till och med henne att gå på en stor fin volt, hon brukar gärna komma för närma, och hon var inte stressad gick i en lugn jämn trav..
Bara ett par gånger slängde hon surt med huvudet, men då tryckte jag på lite och sen gick hon fint igen.
När jag ledde henne upp till stallet så behövde jag bara höja grimskaftet framför henne och hon gick lugnt bakom.
Idag gjorde jag samma sak och efter longeringen så förde jag ner handen på frambenet och hon lyfte direkt, utan sur min!
Testade andra benet och samma sak.

Det känns nu hoppfullt och jag känner mej så mycket självsäkrare med denna metod.
Klicker träningen ska jag inte sluta med, men jag kommer inte använda den nu i de dagliga rutinerna.
När jag känner att hon fungerar på ett tryggt sätt i vardagen så vill jag gärna försöka lära henne nya saker från marken eller i ridningen med klicker.

Positiv förstärkning känns rätt i hjärtat, men jag klarar inte av det med Nelly.

Det känns som tom det bara finns två realistiska beslut att ta tryck/eftergift eller att ge upp.

Och jag älskar ju min fina Nelly så jag ger inte upp, hoppas nu att denna nya (gammla) väg leder oss mot en ljus framtid.

Idag så promenerade vi i skogen, och hon uppförde sig så bra, ingen stress och hon höll sig tryggt bakom min rygg.
Även idag så lyfte jag båda framhovarna, och det gick fint.

Herre gud det känns som om jag har en NORMAL häst, mysko...

Nelly verkar gilla raka besked, då kan hon slappna av och koncentrera sig på det jag bett om.

ska bli MYSIGT!!!
mamma och jag ska fixa nya pass och det var Madrid eller Stockholm som gällde.
det var inget svårt val!

Nu måste jag få veta av er hästfolk, var ska jag handla?
Röda benskydd (såg fina på Hööks)
Magnesium/Kalcium kg.

Lugnande örter

Ridbyxor helskodda eller för jodpursh.

Stålskodd boots/stövel/jodpursh

Och annat som kan göra mej glad   

Kanske borde beställa på nätet så det finns när jag kommer upp?
Vi stannar en vecka.

Nu blir detsnar lunch, sen ska Barbro (bilen) till besiktningen, träna Nelly, hem och njuta av ett hett bad och sen fira min födelsedag med bubblor.