på att Bea ska bli frisk.
För jag behöver prata och hjälp med att träna lite med Nelly.
Bea kom ju hem från semestern härom dagen men vi har inte setts för hon mår inte bra, nåt virus, hosta, feber mm.
Så det känns säkrast att hålla avståndet, för nån av oss måste ju vara frisk och kunna fodra hästarna.
Och det är jag just nu, ta i trä
Livet känns som om det är satt på paus just nu.
Tankarna på om jag är kapabel och orkar fortsätta kämpa med Nelly maler på hela tiden
Och jag kommer inte närmare ett beslut om jag inte gör något med henne.
Men eftersom jag inte vill träna med Nelly när inte Bea är där så får jag snällt vänta.
Så vi umgås helt kravlöst just nu, hon får gå lös och beta lite och sen ropar jag på henne när det är dax att komma, that s it.
Kim
11 januari 2013 08:43
Så sant så sant, men lite svårt ibland.
Tack och kram!
Malin Johansson
11 januari 2013 08:30
Usch då! känns som om du inte vet hur det ska gå eller om du ska orka med Nelly? tråkigt när det är så. Ibland funkar det inte bara! det bara är så tyvärr, men man kanske inte ska ge upp så lätt, vad vet jag...kram på Er båda :-) hoppas Bea blir bra snart
http://www.havrefallen.bloggspot.com
Kim
11 januari 2013 08:46
Har kämpat i 3 år med henne...
Finns saker som fungerar och annat som inte fungerar alls, så hopplöst.
Hon är sååå svår, suck.
Tack och kram
Åsa .R. Mickelsen
11 januari 2013 10:01
Huu nu är det bara massa jobbigt för dig. Kan tänka det är bra just här och nu att du o Nelly har ett litet stillastående kravlöst förhållande så ting kaaanske lägger sig litegranna innan ni stegvis jobbar på igen. Samtidigt blir det ju jättejobbigt för dig att fundera ut lösningar som väger emot nack o fördelar ,sånt sliter en också. Får hoppas Bea kryar på sig och att inte du blir liggandes nu. Kram i massor
http://smurfens-dag.bloggplatsen.se
Kim
11 januari 2013 20:25
Lite shopping och god lunch med mamma var rena medicinen :)
Skönt att bara strosa runt och kika på stan.
Bea mådde lite bättre nu i kväll, håller tummarna för att jag ska slippa fodra nu i helgen.
Kram på dej!
Lyckoprickar-anna
11 januari 2013 23:55
Inte lätt när man har knepig relation till sin häst.
För 6 år sedan hade jag ett vackert sto som var korsning halvblod/knabstrupper. Tokigt nog köpte jag henne osedd.
Vår relation blev aldrig något vidare. Det var ett mycket speciellt sto, med en hel del egenheter. & jag kände att jag inte hade orken & kunskapen för att hantera henne korrekt. Men. Det som gjorde att jag tog steget till att sälja henne, var att jag hade blivit rädd för henne. & att jag inte kände att det längre var kul med hästar, som tidigare hade varit min passion!
Du & Nelly har kommit en bra bit längre i er relation än vad jag hade med min dåvarande häst, & besluten blir inte lättare med tiden. Men jag förstår dina känslor..
Kim
12 januari 2013 22:15
Det känns bra att veta att andra förstår och vet hur det kan vara.
Min och Nellys relation är så skör, det finns MÅNGA stunder då hon inte litar alls på mej, och andra då hon tyr sig till mej.
Det svåra med henne är att hon inte kan varva ner och att hon blir aggressiv när hon blir nervös.
Kan inte påstå att jag känner mej trygg när hon är på defensiven, så lite rädsla finns nog hos mej också, inte skoj :(
Tack fina du