Idag har jag gråtit, suck!

En häst i stallet blev sjuk och finns nu inte mer.

Veterinären försökte med allt men det gick inte att rädda honom, ikväll fick han en injektion för att slippa lida mer.

Elke (ägarinnan) kämpade på hela dagen, och hon var så ledsen.
Hon satt där med hans huvud i sitt knä, jag satt bredvid och kan säga att jag var inte mycket till stöd....

Detta är den tredje hästen hon begraver på tre år, alla av helt olika anledningar, inget som man har kunnat göra något åt.

• 
  En hade fått mycket hormoner och andra droger innan hon köpte honom, hans inre organ var slut.

• 
  En hade en inflammation i en tand, den blev bortopererad, men det blev inte bra, den dog till slut.

• 
  Och idag vet vi inte säkert varför Reli dog, något med magen tror vi,men det var inte kolik.

• 
  För några månader sen blev en av hennes hundar påkörd och gick inte att rädda.

• 
  En annan hund dog, fast han det var av hög ålder.

• 
  Själv blev hon sparkad i ansiktet förra året, 5 frakturer.

Hon har haft så mycket "otur" de senaste åren, varför, svårt att förstå....

Jag får nästan lust att låsa in mig i huset och aldrig gå ut och självklart inte ha djur...

Suck och snyft!!!!!!!!!!!

Reli (Relampago) var Elkes promenadhäst, hans rygg var inte helt ok.

Han hade ett bra liv hos Elke, och han var den klara ledarhästen.

 

Ann

14 september 2010 08:35

Ja... vad säger man..?
Varje gång jag varit tvungen att ta bort ett djur så har jag funderat på varför man utsätter sig för den otroliga sorg det innebär varje gång det är dags...
Och varje gång tänker jag att aldrig mer... men ändå är det värt det i slutändan för man får så otroligt mycket tillbaka av sina djur.

Många styrkekramar till er *kramar om*

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Kim

14 september 2010 10:37

Jo så är det, stor glädje - stor sorg.

Bävar för att åka upp till stallet idag, träffar jag Elke så börjar vi båda igen.
Fast känner jag henne rätt så kommer hon stänga in sig i huset ett par dagar.
Det viktigaste är att hästen inte lider mer!

Tack :-)

Ps. Lustigt detta med bloggande, man får okända nya vänner, vänskap är livsgodis :-)

 

Kicki

14 september 2010 13:22

hujja...ja det e baksidan av djurägandet...för eller senare så är det dags. Marika som jag har hästarna hos fick avliva sin ena hund igår pga blödande tumör i mjälten...
man kan inte göra annat än försöka göra allt för att de ska ha det så bra som möjligt innan det är dags iallfall. inte alla djur får leva bra o fina liv...
stor kram

http://kaa.bloggplatsen.se

 

Doris

14 september 2010 16:01

Sänder en tanke och många kramar från mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va    ...

 Vi är riktigt stolta över hönshuset vi byggt, "kostade" oss bara nätet, resten av materialet var en blandning av gamla bitar/saker som vi hade hemma.         Fran vänster: Fröken Josefina, Marianna och Agda 2...som ni kan ana så är jag bara ...

Tre dagar på La Palma fyllda med hästar ,vänner, god mat och att bli bortskämd av föräldrarna så klart, inte alls fel. Nelly växer och Marco mätte henne, enligt honom är hon 163cm! har svårt att se det men gillar det.   Hoppade upp på henne uta...

Skulle flyga till La Palma i torsdags kväll men blåst och regn gjorde att flygplatsen där stängdes.Det är en av nackdelarna med att bo på en ö. Ville så gärna se min Nelly igen och mysa hemma hos mina föräldrar. På tisdag får jag min sista cellgi...

Jag mår såååå mycket bättre nu när jag är inne i den andra delen av cellgifts behandlingen.Får nu ett "gift" istället för kombon av tre stycken som jag fick de fyra första gångerna. Det är nu 21 dagar mellan behandlingarna och jag slipper nu helt i...