Min dag har varit en bra dag 
Dammsugit och torkat av golven.
Tvättat och hängt upp
Fixat lunch, tonfisksallad och majonnäs, kokt ägg, sparris, avokados och vitlöksbröd och självklart 
Uppe hos Nelly så "kostade" det bara 2 morötter att få
- spraya man och svans med "utrednings spray" och sen borsta fint
- gnugga in anti svampmedel på tre ställen (ser bättre ut)
- och sen en liten promenad upp på vägen och tillbaka.
Hon var lite tittig och stannade några gånger, jag lät henne kika en stund sen gick vi vidare, hon var så duktig min lilla plutta!
Sen när vi kom hem igen och gick bredvid de andra hästarnas hage så satt dom av i full fart, hon skuttade till men stannade direkt, har aldrig tagit hårt i grimskaftet, det är toppen att hon är så lätt.
Oj ! Ta i trä sade en tanke som flög igenom min skalle nu...
Jag känner att det inte alls är viktigt för mig om hon går bakom eller bredvid mig, bara hon lyssnar.
När hon blir osäker så vill hon gå bredvid nära mej, annars går hon gärna bakom.
Elke vill att hennes hästar alltid ska gå med sina huvuden vid vår axel eller bakom, åter igen detta med respekt/dominans.
För mej skulle det kännas helt ologiskt och elakt att köra bort Nelly när hon kommer och söker trygghet hos mej.
Jag är ju så stolt att hon börjar lita på mej!
Självklart så gör jag som jag vill och Elke lägger sig inte i ...(verbalt)
Väl hemma hos mig tog jag ut hundarna på promenad, vilket uppskattades.
Vi fick sällskap av Negrito, han har adopterat mig.
Fast jag har inte adopterat honom, fast jag har en skål vatten, lite mat och lite mys och gos till honom varje dag (nere på gatan).
Här ligger han under Benes jeep och äter ett godisben, det gillar han.
Han och hans bror blev övergivna här på gatan för några månader sen, en bil sågs släppa av dom och köra iväg, skitstövlar !
Brorsan hans försvann för nån månad sen, vet inte hur och vill inte veta det heller ...
Här skulle jag lätt kunna bli en sån där tant med huset totalt invaderat av hundar och katter som säkert skulle äta bättre och mer än jag själv.
Men min man bromsar mej som tur är, jag skulle inte vara lycklig det vet jag, skulle inte orka med alla sorgliga öden utan att bli deprimerad.
Man ser inte så ofta övergivna hundar här, men det händer fortfarande ibland.
Negrito har också adopterat en byggarbetare som jobbar på några hus här bredvid, så han får mat där också, och sover nog uppe på bygget.
Hans största hobby är att springa vid bilarna som kör och skälla som en galning...inte en helt riskfri sport, suck!
Vi promenerade med hästarna igår och hör och häpnad!!! jag har ingen träningsvärk 
Nä nu knorrar magen, och jag är lyhörd
Mot köket!!
Stina
8 november 2010 20:33
Låter som en bra dag.
Jag hade nog aldrig klarat av att inte ta in en övergiven hund ... det är tur jag inte bor där du bor för då skulle jag inte ha plats själv tillslut.
Har sedan barnsben tagit in djur ingen annan vill ha till resten av familjens förtret *s*
Fast det låter ändå som om vovven har det rätt så bra ändå och får mat och lite gos.
http://billiejean.bloggplatsen.se
Kim
8 november 2010 21:44
Här går det lätt överstyr, om man inte kan säga nej.
Båda våra hundar har vi tagit hand om för de behövde ett hem, och det får räcka just nu...men ska erkänna att jag försöker lite lite att visa min man hur gullig Negrito (Patrik) är, mitt hopp om att han ska få bo hos oss är inte helt borta, men sss säg inget!
Jo han har det rätt bra, behöver inte frysa, är fri, får mat och kärlek :-)
Han hade en ögoninfektion för nån månad sen, då köpte jag droppar och fixade det.
Bara han aktar sig för bilarna ...
Ulrika
8 november 2010 20:42
Han heter Patrik hälsar Ella. Den måste heta Patrik säger hon... så det så.
Kim
8 november 2010 21:35
OK!
Säger Ella det, så är det så :-)
Patrik.. får prova i morgon om jag kan få nån reaktion på det.
Kram på er!
Jag kan också fråga Patrik om han skulle gilla Sverige... ;-)
Ann-Louise
8 november 2010 21:43
Härligt! Det låter underbart med Nelly. Va´duktig hon är!!!
Vilka j-la människor.. bara släppa av hundarna sådär :-(. Ursäkta, men kan man inte anstränga sig lite för att det ska få det bra - nytt hem eller i värsta fall en spruta. Inte bara släppa ut och lämna dem åt sitt öde. Tur att det finns sådana som du och din granne som ser till att det får vatten och lite mat.
Plutten. Han verkar ju vara en go vovve.
http://hastochhund.bloggagratis.se
Kim
8 november 2010 21:50
Efter promenaden med Nelly satt jag i bilen hela vägen hem med ett STORT leende, undrar vad folk tänkte som såg mej :-)))
Med lite tur så smittade det av sig!
Djur är en underbar "uppfinning" ;-))
Håller med dej, hellre spruta än ett dåligt liv.
Ann
8 november 2010 22:44
Har också lite svårt för det där med övergivan djur...
Vår lilla Mjauis är en hittekatt som vi tog hand om. Mager och full med mask, jag sa att antingen får vi ta hand om henne eller så får vi se till att avliva henne, för så kunde hon inte springa omkring.
Vi valde att ta hand om henne. Och hon valde att bli könsmogen och börja löpa. Så nu har vi tre. :)
Härligt med Nelly!
Själv har jag en liten gangster just nu!
http://annrosdahl.bloggplatsen.se
Kim
9 november 2010 09:29
Ja det är tufft det där med övergivna djur.
Mjaui har det bra hos er med både två och fyrbent familj ;-)
Ja dom små pållarna har en benägenhet att växla snabbt mellan att vara små änglar eller små djävlar!
Med Nelly vet man aldrig riktigt vad som passar henne eller inte just för stunden, men det går klart åt rätt håll :-)
De måste väl igenom sina trotsåldrar och annat, du kan nog använda lite av det du pluggar för att få förklaringar på gangstern ;-)))
Sarah
9 november 2010 00:19
Jag skulle aldrig klara av att bo så tror jag, att se övergivna hundar och så. Men å andra sidan kanske man vänjer sig och han verkar ju ha det jätte bra ändå :) Förstår att det är svårt att inte ta in honom men tycker du gör en god sak med att med dig mat och sånt till honom!
http://stumpelumpan.bloggplatsen.se
Kim
9 november 2010 10:00
Jag har haft det lite jobbigt här, men det sker hemska saker i alla länder.
Ja, livet är inte så lätt, att välja var man vill och kan lägga sin energi, utan att få dåligt samvete, suck.
Min man brukar säga till mej att jag inte behöver ha hela världen samvete på mina axlar, att det inte är mitt jobb ;-)
Om jag skulle fråga mina hundar så hade ialla fall en av dom vilja byta liv med honom, få springa lös jämt, få mat och kärlek :-)
ylle
9 november 2010 06:59
Så trist med respektlös hantering av djur, det finns ju även här hemma... men gulliga vovven har tydligen hittat rätt människor! Frihet, kärlek och mat är ju inte det sämsta!
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Kim
9 november 2010 09:31
Hund med bra smak både för livet och vänner ;-)))
Kicki
9 november 2010 14:22
han har ett härligt uttryck, vovven. vilken tur han haft att han ändå hittat några änglar som förbarmar sig litet över honom =)
http://kaa.bloggplatsen.se
Kim
9 november 2010 15:49
Han är gullig, men ingen skönhet med sitt underbett och breda huvud :-)
Han har "sporrar" på bakbenen med två klor på varje!?
Tjenix från en Ängel ;-)))