har jag just nu.

Jag har ridit Yocamara två gånger denna veckan och det går fint.

Hon tycker det är så spännande och när vi galopperar så är hon inte helt lätt att kontrollera.

Yocamara föddes i ett stall nere i Tazacorte, där det inte fanns någon hage eller padock.

Hennes mamma dog när hon fortfarande var föl (men inte nyfödd).

Hon blev senare inriden och blev riden ibland, fast hon är inte skolad.

Så hon var instängd nästan alltid i sin box, under 10 år!!!

Vilket förmodligen har skadat hennes ben, koterna bak är svullna och ett framben är lite utsvängt.

Hon lider också av allergi och kliar sig mycket. 

Ägarinnan hade problem att sköta henne då hon var aggresiv.

N "köpte" henne för 3 år sen endast för att möjligtvis kunna  ge Yocamara bättre livskvallitet, inga planer på ridning.

Yoca blev skadad efter några månader då hon kastade sig själv mot ett träd när hon blev rädd för en annan häst i hagen, hon hade ingen vana att umgås med andra hästar.

Det tog ett nästan ett år för såret att bli bra.

Hon har sen mest gått med sina nu vänner i hagen och blivit ompysslad av N.

N funderade ett tag på om det var snällt eller inte att låte henne leva...

Vet. sa att hennes ben skulle må bättre av att hon blir riden, och att man får se hur det utvecklar sig.

Så för ett år sen började N att ta med henne ut på små promenader och ibland fick N s lilla dotter rida.

Y gick glad men med korta små steg, och slängde mycket med huvudet.

N trodde det var hennes kotor som gjorde ont, men det har nu visat sig att hon var enormt ömfotad. 

Hon blev nu skodd fram för första gången och nu kliver hon på med långa kliv och slänger inte med huvudet.

Det är så roligt att rida henne och känna hennes nyfikenhet och lust att komma ut och i galoppen får jag jobba för att de inte ska bli riktigt race.

Lite farligt i skogen för det finns stenar och rötter och hon har aldrig lärt sig att hålla en koll på var hon sätter fötterna, men hon lär sig väl med tiden.

På fredag ska hon få skor bak också, sen kan vi fortsätta med våra små ridturer.

Hon är så gullig kommer direkt fram till mej när jag går in i hagen, så nu har jag två hästar som vill ha min uppmärksamhet.

Nelly och jag tränar vidare på att lyfta hovarna, eller rättare sagt att hon ska ge mej sitt "onda"  ben, det går bättre men hon är fortfarande lite osäker.

Idag hade hon ett nytt "skrapsår" det har inte blödigt men allt hår är borta och det är lite svullet, rena turen att det inte gick hål. 

Det var lite om Yocamara

 

Stina

14 april 2011 05:56

Nejmen lilla hästen!
Det gjorde ont i hjärttrakten att höra hennes historia =((

http://billiejean.bloggplatsen.se

Kim

14 april 2011 12:26

Ja den lilla skruttan har med sin historia smugit in i mitt hjärta :-)

Förhoppningsvis så har hon många trevliga år framför sig.
Det är skönt att hästar är bra på att leva i "nuet"!

 

Anne-Lie

14 april 2011 06:53

Finns det fortfarande sådana ställen, där hästarna inte får gå ut?? Eller är de så ovanliga som jag hoppas!
Fin är hon iaf =))

Och Nelly fortsätter samla "skador". Lilla olycksfågeln. Vad kan hon ha gjort?

http://monzan.bloggplatsen.se

Kim

14 april 2011 12:22

Det är nog inte så vanligt men det sker...

Ingen aning, men hon haltar inte.
Longerade henne i morse och hon rör sig fint.

 

Ann-Louise

14 april 2011 07:58

Bloggtorka känner vi väl alla igen lite till mans. Ibland orkar man inte, ids inte eller har inte tid. Jag brukar slänga in någon bild bara tills inspirationen kryper på igen - vilket den alltid gör :-).

Skoj med fler hästar att pyssla med.
Undrar om de är lite tunnskinnade dessa "lusar"!?!? Fnasket har fått ett litet sår igen där han blev genomtuggad förra året. Kanske är bara huden extratunn just där, eller också är de allmänt tunna i huden. Ingen av de andra har haft några skråmor, någon gång.

Kram!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Kim

14 april 2011 12:15

Jo så är det väl med oss känsliga konstnärs själar :DD

Eftersom jag har hjärterum så finns det plats för Yoca också, och bara att känna till hennes historia få ju mej att smälta :-)

Ja tunnhudade det är nog felet ;-))
Inga skråmor?? hmm svårt att förstå när men tittar på Nelly.
Fast hon kanske komprimerar sina livs skador och drar dom alla nu på en gång, det går i linje med hennes intensivitet;-)

Hoppas Fnasket sår läker snabbt!

kram

 

Ann

15 april 2011 07:37

oj stackars liten... undra på att hon var aggresiv... :(
Men också skönt att hon verkar ha det så bra nu!
Lilla Nelly... samlar hon på skador..? ;)
Skönt att det inte verkar värre den här gången.
Kram kram

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Kim

15 april 2011 16:21

Som du säger: inte konstigt att hon var aggressiv.
Ja och som tur är så är hon nu en vänlig och glad häst.

Ja det verkar så, önskar så hon kunde välja något annat att samla på ;D
kram

 

kicki

15 april 2011 12:07

usch ma blir förbannad när man hör sånt där...men desto mer glad när man hör att det finsn folk som har hjärtat på rätta stället!

http://kaa.bloggplatsen.se

Kim

15 april 2011 16:17

Ja det finns mycket ont här i världen.
Men som tur är mycket mer godhet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va    ...

 Vi är riktigt stolta över hönshuset vi byggt, "kostade" oss bara nätet, resten av materialet var en blandning av gamla bitar/saker som vi hade hemma.         Fran vänster: Fröken Josefina, Marianna och Agda 2...som ni kan ana så är jag bara ...

Tre dagar på La Palma fyllda med hästar ,vänner, god mat och att bli bortskämd av föräldrarna så klart, inte alls fel. Nelly växer och Marco mätte henne, enligt honom är hon 163cm! har svårt att se det men gillar det.   Hoppade upp på henne uta...

Skulle flyga till La Palma i torsdags kväll men blåst och regn gjorde att flygplatsen där stängdes.Det är en av nackdelarna med att bo på en ö. Ville så gärna se min Nelly igen och mysa hemma hos mina föräldrar. På tisdag får jag min sista cellgi...

Jag mår såååå mycket bättre nu när jag är inne i den andra delen av cellgifts behandlingen.Får nu ett "gift" istället för kombon av tre stycken som jag fick de fyra första gångerna. Det är nu 21 dagar mellan behandlingarna och jag slipper nu helt i...