För mej och Nelly så betyder denna blogg så mycket, jag får stöd, tips, skratt och vänskap, toppen!
Nelly har förändrats så mycket de senaste månaderna, från att vara en riktig sur och argsint liten tjej till en nyfiken och positiv ung dam, fantastiskt 
Det är som om vi kämpat oss över ett stort mörkt hinder och nu plötsligt kommit upp på en stor äng, härligt och lite skrämmande för nu måste jag bestämma rikting...och börja jobba mer med henne.
Känner hur ansvaret tynger samtigt som det är roligt.
Min önskan är att Nelly ska bli lättriden, lyhörd som lyssnar på sätet och rösten, men frågan är om en gammal "vilding" som jag kan få till det...
Fast jag kräver ju ingen avancerad dressyr, men bra dressyr är ju gymnastik för hästen och det är ju enormt viktigt att hon är starkt på de rätta ställena...
Jag har haft hästar i mitt liv sen sex års åldern, men inte varit tillräckligt länge på ridskola för att lära mej rida ordentligt.
Har mest farit fram som en vilding i skogen över stock och sten.
När jag var liten provade vi allt, kan man sitta barbacka bak och fram och hoppa eller liggandes eller stå på hästen när den hoppar...Indian och cowboy utan någonting på hästarna i full fart...så att ramla av var en del av leken.
Detta har gjort att jag som vuxen trots min dåliga sits sitter ganska stadigt kvar vad hästen än gör...(ta i trä ;-)
När jag red på militärens hästar i Sthlm på K1, så fanns det många duktiga tjejer men som blev så lättade när jag kom och sa: Oh va bra att du är här då kan du ju ta XXXX (avkastaren).
Igår kände jag igen situationen då vi bytte häst och jag fick den jobbiga :-)
Jag som tänkt att jag nu för tiden med mina två diskbråck skulle ta det lugnt och tantrida 
Men jag har alltid dragits till de jobbiga hästarna, det ger så mycket när man hittar knapparna och märker hur man får kontakt och de blir lugnare.
Och nu till Nellys envist kvarstående problem...
Jag får inte lyfta hennes bakben för att kratsa hovarna.
Hon börjar sparka mot mig när jag för ner handen mot benet.
Och flyttar sen snabbt baken hotande mot mig och försöker sparka om jag inte flyttar mig...
Har jag en borste så får jag borsta nästan ner till hasen, så borste är inte ett stort hot, men handen!
Har också försökt att inte röra benet, utan bett henne lyfta med rösten, men det går inte det heller.
Hon har alltid vevat lite när jag kratsat bakhovarna, men efter hennes skador på bakbenen så försvarar hon sig med sparkar inte med små ben viftningar som förr.
Lite otrevligt 
Detta var ett lite svammligt inlägg.
Kram på er alla som stöder och uppmuntrar mej på min vingliga väg med Nelly !
kicki
19 maj 2011 15:14
ja hur 17 kommer man tillrätta med de där bakbenen...
jag hade nog dragit nytta av det där med borsten. borsta borsta borsta bakben och försiktigt börja använda händerna samtidigt. borsta smeka borsta stryka borsta borsta osv och vad det lider även börja borsta o lyfta, borsta lyft ben, tom borsta under hovarna osv.
http://kaa.bloggplatsen.se
Kim
19 maj 2011 21:46
Jo det får nog bli så, borsta, stryka, borsta osv. vill inte lura henne för då kommer hon inte lita på borsten heller så det får gå långsamt detta.
Fortsättning följer ;D
Kim
19 maj 2011 21:43
Jo det kommer att fungera men just nu så känns det tufft.
Bra tillfälle att träna upp tålamodet på ;-)
Maria Y
19 maj 2011 22:53
Med lilltottisen, som inte varit skadad eller nåt, utan bara inte förstod vitsen med att nån skulla talla på hans bakben och tvinga honom stå på tre ben så körde vi klicker rakt av. teamwork - en stod vid huvudändan och delade ut godis efter klick. Den andra nuddade benet - klick- nudda - klick och sedan allt mer handfast hantering- klick. När han hade fattat att det var LÖNSAMT att låta någon lyfta foten och till och med banka på den med hammare kunde en person träna själv. Dvs lyfta - klicka - mata, för när han väl gjort kopplingen gjorde det inget att belöningen tog lite längre tid.
Eftersom det är rätt laddat för henne nu skulle jag börjat långt upp där hon fortfarande tolererar kontakt. Du kan ju även börja med borsten tills dess att du kan borsta överallt på benet, sedan börja om från början med handen.
http://cowgirlup.bloggagratis.se
Kim
19 maj 2011 23:15
Hon är van vid att jag är själv med henne.
Men vi var två när vi gav henne sprutor och tog hand om hennes sår...så med två personer bredvid henne så startar hennes alarm klockor.
Får nog börja träna på att någon står vid hennes huvud och ger henne en morot ibland medan jag bara borstar som vanligt.
När hon blir osäker så går hon från noll till hundra på en sekund, så långsamt gäller!!
Tack för dina råd, ska jobba i den riktningen.
Madde
19 maj 2011 23:17
Tips är att lära lilla damen allt från marken först för att få en mjuk o lättriden häst. Utan oss på kan dom så mkt mer när dom är unga :) kör öppnor,slutor,samling,neråt framåt sökning,böjning o ställning osv och lär henne alla kommandon från marken först. Då känner hon igen allt sen och har lärt sig att bära sig rätt redan innan man börjar uppsuttet :). Hon är väldigt fin din lilla häst! Lycka till!
http://www.hastohund-utbildning.se
Kim
19 maj 2011 23:58
Tack :-)
Jo det är tanken att lära henne så mycket jag kan från marken.
Jag bara hoppas att jag klarar av det, mycket är nytt både för mig och Nelly.
Men viljan finns så jag hoppas jag lär mej under tiden.
Och vi har gott om tid.
Jag tänkte Madde? ...vad har jag hört det...sen kollade på din trevliga hemsida och såg Monzan aha :-)
Så läcker din hingst är!
Tack igen :-)
Stina
20 maj 2011 07:17
Klart du klarar av det här Kim. Tro på dig själv och din häst, jag VET att du kommer att fixa det !
Ebba var tossig med sina bakben första året, det spelade ingen roll hur mkt jag höll på och nuddade och borstade och körde den mjuka varianten.
Till sist bestämde jag mig för att helt enkelt ta tag och hålla/borsta. Jag ignorerade hennes protester och berömde de få sek hon gjorde som jag ville.
Tog några veckor med den metoden så var det löst. Funkade på henne - inte säkert det funkar på din dam. Du känner henne bäst - glöm inte det !
http://billiejean.bloggplatsen.se
Kim
20 maj 2011 16:56
Tack !!
JAG KAN... ;D
Med Nelly så fungerar nog bäst mycket beröm, för hon blir osäker, men hon är också attans envis...
Har funderat ibland på att strypa henne ;DD men när jag tänker efter så är det nog inte så bra :DD
Kram på dej!
Anne-Lie
20 maj 2011 08:08
Klart du klarar av det! Jag tror på dig =))
Ni har redan gjort så stora framsteg.
Såg att Madde redan tipsat så jag behöver väl inte upprepa :D Allt var nytt för mig och Monzan också, men han har haft jätte nytta av att först få lära sig allt från marken.
Vad gäller bakbenen så har jag inget bra tips. Bara tålamod och att inte göra någon stor grej av det. Borsta på och när hon reagerar backa en bit och borsta vidare som om inget har hänt.
Du kommer att fixa det också =))
kram
http://monzan.bloggplatsen.se
Kim
20 maj 2011 16:52
Tack :-))
Ibland känns det som om jag inte gör så mycket med henne, men all kontakt jag har med henne gör ju att vi utvecklas.
Även om det är att bara strosa runt eller borsta mm.
Va bra att jag får "låna" din Madde lite ;-))
Mina kunskaper i dressyr är minimala, jag vet tex. vad öppna och sluta är men kan nog inte se om en häst gör det rätt eller inte...
Det blir till att kolla på internet eller köpa några bra böcker om jag åker till Sverige, eller om nån kommer och hälsar på.
kram
Ann
20 maj 2011 15:03
Känner lite som du, har haft häst i hela mitt liv men bara antingen föl eller "hästar". Ingen unghäst, så det känns lite ibland (läs ofta) att man är ute på okänd mark liksom!
Men visst är det extra roligt att vara med från allra första början!
Och det är skönt att få lite stöd och tips här bland bloggarna!
kram kram
http://annrosdahl.bloggplatsen.se
Kim
20 maj 2011 16:32
Lite osäkert men så spännande!
Att få forma från start och få en god kontakt med hästen.
Det är så bra att få olika åsikter om tex. tömkörning, och få reda på andras erfarenheter.
Och sen plocka ut russinen...som jag tror passar mej och Nelly ;-)
kramm
Kim
21 maj 2011 00:21
Jag får inte tag i hennes ben, hon är sparkar snabbt i försvar när jag närmar mej benet!!
Hon är ingen snäll liten tjej just då :(
Men med tålamod och lugn som kommer det gå.
kram
Maria Y
20 maj 2011 22:57
Vi var två i början just för att det skulle gå snabbare mellan beteende och förstärkning än om man är själv där i bakändan och ska fram och mata. men en finess med att vara två i ett så positivt sammanhang som klickerträning var också att två människor inte betyder att nu är det allvar, nu händer det nåt.
http://cowgirlup.bloggagratis.se
Kim
21 maj 2011 00:17
Jag förstår vad du menar.
Jag borde ha tränat in med två personer tidigare (innan skadorna) för nu kommer det ta längre tid för hon blir misstänksam när vi är två...
Men med tid och tålamod kommer det nog att fungera till slut.
Ann-Louise
23 maj 2011 09:03
Klart ni fixar det!!! Inga problem!
Många kloka tankar här så jag tänker inte skriva något annat. Håller bara med Maria Y. Jag skulle definitivt köra den vägen. Jag skulle inte tvångshålla hästen på något sätt eftersom många lusitanos verkar gärna gå i offensivt försvar till skillnad mot många andra, som är mer defensiva. Även om hon inte är så stor än skulle jag inte vilja hamna i konflikt för då är hon ändå starkare, vigare och snabbare och man kommer att förlora. Skulle man mot oddsen klara det en gång kommer hon säkert vara ännu mer beredd för fight nästa gång. PLUS att det är onödigt när man kan nyttja positiv förstärkning!
Kram kram
http://hastochhund.bloggagratis.se
Kim
23 maj 2011 09:18
:-)
Nä tvångshålla Nelly fungerar INTE det förvärrar bara saken.
Nu när jag får hjälp av Bea (morots inlastaren :-)) så går det sakta framåt.
kram
Vi är riktigt stolta över hönshuset vi byggt, "kostade" oss bara nätet, resten av materialet var en blandning av gamla bitar/saker som vi hade hemma.
Fran vänster: Fröken Josefina, Marianna och Agda 2...som ni kan ana så är jag bara ...
Tre dagar på La Palma fyllda med hästar ,vänner, god mat och att bli bortskämd av föräldrarna så klart, inte alls fel.
Nelly växer och Marco mätte henne, enligt honom är hon 163cm! har svårt att se det men gillar det.
Hoppade upp på henne uta...
Skulle flyga till La Palma i torsdags kväll men blåst och regn gjorde att flygplatsen där stängdes.Det är en av nackdelarna med att bo på en ö.
Ville så gärna se min Nelly igen och mysa hemma hos mina föräldrar.
På tisdag får jag min sista cellgi...
Jag mår såååå mycket bättre nu när jag är inne i den andra delen av cellgifts behandlingen.Får nu ett "gift" istället för kombon av tre stycken som jag fick de fyra första gångerna.
Det är nu 21 dagar mellan behandlingarna och jag slipper nu helt i...
