Vila i frid Sereno
Sereno, Engelskt fullblod blev 14 år.
Han kom ursprungligen från Sevilla där han sprang in bra med pengar på kapplöpningsbanorna.
Såld till Teneriffa och senare till La Palma där han används på kapplöpningar som hålls på gatorna (asfalt).
Flera ägare innanl han till slut hittade HEM till Bea.
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^
^^^^^^^^^^
Jag slåss nu mot skuld-känslor som vill slå rot...suck!
Igår kämpade vi med Sereno så han skulle röra på sig innan Vet. kom.
Vi masserade magen och hjälpte honom rulla runt.
När Vet kom fick han kramplösande och sedan smärtstillande, och vi lät honom vila ibland mellan promenaderna, han ville ju helst ligga ned :((
Nu känns det som om det sista vi gjorde med honom var tvinga runt honom när han hade så ont, snyft!!
Känner mej skyldig... Inget fint slut direkt...
Fast han fick ju självklart mycket kärlek hela tiden också.
Men samtidigt så finns det ju inget rätt och fel när det gäller kolik, varje fall är unikt.
Och vi försökte ju bara rädda honom....men han mådde så dåligt!
Hans mage var som en hård ballong, och flera timmar senare när han sedan kissade blod så tog Bea beslutet direkt.
Vi visste att hans njurar var skadade redan när Bea köpte (räddade) honom, tidigare ägare hade tryckt i honom mycket droger.
Hur kan folk vara så hjärtlösa, eller fattar dom inte vad dom gör ?
Hans sista år var fina med mycket kärlek och frihet.
I går på morgonen gick han som vanligt omkring lös, åt rygräs, blev duschad och kom ibland framtill oss vid bordet för att tigga lite ;) han hade ett bra liv.
Ledsen att ni behöver läsa detta, ingen trevlig läsning, men vill få ut det ur mej...
Hämtade Bea i morse, båda satt vi där i bilen trötta och med svullna ögon.
Vi åkte till flera affärer innan vi hittade någon som sålde kalk (för att strö över kroppen).
Yocamara och Ambar som normalt går i samma hage som Sereno hade inte ätit rygräset från igår kväll :(
Efter ett par timmar kom grävskopan, han lyfte upp Sereno och körde ner honom till platsen framför ridbanan, ingen trevlig syn :((
På mindre än en kvart så var det klart.
Samtidigt som grävskopan jobbade kom Vet. igen, denna gång för att kolla Merlins sår och hans tänder.
Han fick lite lugnande och sen fixades tänderna med en maskin, snabbt och smidigt.
Vet. tyckte såret såg fint ut, men det behövs tas bort lite kött.
Det kommer att ske med ett frätande medel, HU!
Hoppas att han inte får för ont!
Vet. hade inte medlet så vi får vänta ett par dagar.
Tja det var lite från en tung morgon...
Ulrika
17 augusti 2011 07:28
Kram till dig min älskade höna! Känslor och funderingar om det som hände måste hinna landa och man måste ge sig tid till att få lite perspektiv. Ni gjorde allt som stod i er makt där och då! Han kunde inte varit på en bättre plats. Han fick massor av kärlek och omtanke! Hu, så omtumlande dessa dagar blev. Man känner sig helt slut även här hemma framför datorn. Hälsa Bea och ge henne en kram från mig.
Kim
17 augusti 2011 08:33
Är så glad att du finns i mitt liv, KRAM!
Usch ja!!! Får tårar i ögonen direkt när jag tänker på det :(
Jo han hade det bra, men slutet blev så hemskt.
Vill sudda bort bilderna jag har...
Men men nu ska jag åka upp och ge de andra hästarna mat, livet fortsätter ju.
Vi har calima!!! så jobbigt!
kram vännen min!
Anne-Lie
17 augusti 2011 08:30
Jag förstår hur du känner dig! Men ni gjorde ert bästa för att han skulle bli bra igen, och när det inte gick fick han somna in och slippa plågor.
Det ska du inte ha skuldkänslor för.
*styrke kramar*
http://monzan.bloggplatsen.se
Kim
17 augusti 2011 08:39
Tack för dina ord!
Jag vet nog att allt vi gjorde var för hans skull, men men...ja du vet...
Det tar nog lite tid det här känns det som.
Tack igen och kram
Sarah
17 augusti 2011 09:48
Åh, jag har inga ord. Förstår din känsla men ni gjorde ALLT för att han skulle få vara kvar och när det inte gick så togs beslutet snabbt så han slapp lida mera.
*kramar om hårt*
http://chanellie.bloggplatsen.se
Kim
17 augusti 2011 13:28
Tack gulliga du!
Det kommer nog att kännas lite bättre om några dagar.
För jag vet att allt vi gjorde var för att hjälpa honom, men men ...är "duktig" på att känna mej skyldig ;)
kram
Kicki
17 augusti 2011 12:30
det ni gjorde det gjorde ni ju i hopp om att rädda hans liv, så ingen skuld för det.
Han fick trots allt avsluta lugnt o fint när hoppet var ute, och han har fått ha sina sista dagar i bästa tänkbara omvårdnad och kärlek.
han tackar er från de gröna ängarna, helt säkert!
stor kram!
http://kaa.bloggplatsen.se
Kim
17 augusti 2011 13:02
Fast jag egentligen vet det så känns det skönt att få höra det från andra.
Det blir lättare när dagarna går.
Han fick fyra fina år med Bea.
Stor kram till dej och tack!
Viveca
17 augusti 2011 13:11
Fy sjutton vad jobbigt! Ni gjorde vad ni kunde och ni gjorde det för Serenos skull. Jag vet precis hur det känns även om jag inte varit med om det när det gäller hästar, men däremot människor. Oftast kommer döden för de allra flesta i ett lugnt och fint ögonblick utan kamp, men de få gånger den inte gör det trots att man gjort allt för att lindra och mildra känner man sig misslyckad. Döden i sig tar dock bort allt obehag till sist. Många kramar på er alla!
http://perasperaadastra.bloggplatsen.se
Kim
17 augusti 2011 13:41
Jaaa det var det :(
Man önskar ju att det ska vara lugnt och fint, men man får ju oftast inte välja...
Nu har han det bra och även de senaste fyra åren har han haft det fint, det var slutet som var jobbigt.
Och jag hoppas (och tror nog innerst inne) att han visste att vi gjorde allt för att hjälpa honom fast det gjorde ont.
Det är när jag tänker på det som tårarna kommer... :((
Tack fina du!
kram
Kim
17 augusti 2011 23:44
Jo så är det, han hade det bra med Bea.
Känns lite bättre nu, tiden hjälper trots allt.
Tack och kram på dej :)
Ann
19 augusti 2011 09:20
Ha inga skuldkänslor, ni gjorde allt av kärlek och för hans bästa och det tror jag att de vet.
En kär vän till mig tog bort sin häst i onsdags så jag vet vad ni går igenom...
Men det är inte lättare för det...
stor hård tröstkram till dig min vän!
http://annrosdahl.bloggplatsen.se
Kim
19 augusti 2011 16:58
Tack gulliga du!
Han kunde vara lite tjurig ibland, men när detta hände så protesterade han inte när vi höll på, så jag hoppas du har rätt.
kram
Ann-Louise
20 augusti 2011 17:52
Nämen usch så tragiskt och tungt!!! Låter som ni gjorde allt vad ni kunde och hade ni gjort något annat hade ni också haft dåligt samvete för det också. Det ingår i vårt vändande och vridande... Vi gör det vi tror bäst - och som antagligen är minst illa - men sedan råder vi inte mer över ödet.
Han hade det bra sista tiden och nu har han det också bra.
Kram på dig kära du!!!
http://hastochhund.bloggagratis.se
Kim
20 augusti 2011 22:26
Ja det var jobbigt!
Men som du säger så hade vi mått dåligt också om vi inte gjort "något/tillräckligt".
Då hade vi väl tvivlat på om han dog för det.
Det känns bättre nu, skönt!
Tack och kram!