Med mycket skratt, oro, koncentracion och jobb, att det blev 95 % häst-snack under veckan behöver väl knappast nämnas...

Carolina och Moa är två härliga människor som smittar av sig med positivism.

 
Så det har inte bara blivit positiv förstärkning för hästarna utan även mycket för oss tvåbeningar också.
Att våga försöka och inte vara rädd för att misslyckas, så borde alla elever få känna.

Första dagen så fick vi visa lite hur och med vad vi tränat våra hästar.
Och vad som inte fungerade så bra.
C & M studerade oss utan kommentarer, lite nervöst kändes det.

Jag visade bla. hur vi gör när jag lyfter/kratstar Nellys hovar, Bea håller i grimskaftet och kollar så Nelly inte nafsar mej i ryggen när jag lyfter fram, jag litar inte riktigt på Nelly i det läget.
Nelly skötte sig väldigt bra så att träna på det under kursen kändes onödigt.
Hon har ju faktiskt blivit mycket bättre på det de senaste månaderna.
Men eftersom jag är en lite trög matte så tar det tid för mej att (våga) se hennes utveckling.

Lilla vovven Loa är skendräktig, är svullen och kräks, så där försvann en natts sömn.

Sen så blev min älskade lillebror opererad, och är för tillfället förlamad i halva ansiktet, läkarna TROR det ska bli när svullnaden går ned.
Och detta oroar mej så klart...

Förutom allt detta tråkiga så har jag ändå haft en härlig vecka, och vi har SKRATTAT så mycket både under lektionerna och efter.

Med Nelly så har jag tränat mycket på att stå still och försöka varva ner, vilket är jätte svårt för henne.
Meningen är att göra den övningen positiv för henne så vi kan använda den titt som tätt när hon går upp i varv.

Sen har vi försökt vänja Nelly med tryck...men nu talar vi inte tryck i traditionell bemärkelse.
För Nelly så är det STORT tryck bara att man tittar på henne.
Skulle nog kunna få henne att pipa och dansa "ilsken/rädd dansen" bara genom att titta på hennes ben.
Efter som Nelly följer mej som en (ibland ilsken) hund så fick hon följa mej med ett staket mellan oss, och jag höll bara ut handen i luften i riktning mot hennes bog och hon flyttade sig.
I början med mycket sura miner och gester, för hon är så osäker när det är något nytt, men hon blev mindre orolig allt eftersom dagarna gick, och på slutet så såg hon nästan ut som en vanlig häst ;))
Jag har fått många saker att tänka på och bra verktyg att jobba med, så kursen var helt klart toppen!

Bea och Gandalf gjorde stora framsteg, och Bea fick några stora "aha upplevelser" är så glad för deras skull
De kommer att kunna ha så mycket roligare tillsammans nu!

Även Sibylle fick några "aha upplevelser" och nu kommer hon och hennes hästar kunna utvecklas tillsammans på ett mycket snabbare och framför allt roligare sätt tillsammans.

C&M åkte med upp till stallet på morgonen samma dag som de senare flög hem vid lunchtid.
Min barfota hovis från England skulle fixa Nellys hovar, det har fungerat bra de senaste två gångerna.
Men inte denna gången, Nelly ville inte och verkade helst vilja äta upp honom, SUCK!!!!
Han är lugn och försiktig men han fick inte röra henne, hon kastade sig och förvandlades till en ilsken huggorm.
Jag blev så jäkla ledsen, ville helst bara gråta.
Så all min glädje från kursen försvann, jag som ville surfa på glädje vågen efter kursen ett bra tag, men icke sa NELLY.
C&M gjorde allt för att peppa mej, men det var inte så lätt.

Igår kom hovis upp igen för att göra ett nytt försök men han kunde inte komma i närheten.
Han var villig att göra ett försök till idag innan han flyger hem till England, men jag bestämde mej för att strunta i det.
Vi väntar tills han kommer tillbaka om två månader.
Som tur är så är hovarna inte långa, så hon klarar sig.

 

Åsa .R. Mickelsen

14 december 2012 21:19

Här var det mycket av både glädje som är skönt och av det som inte är så bra,vad har hänt med J-Å eftersom han opererats? Huff. Hoppas du får tillbaks lite av din energi efter allt som varit. Kul med tjejjorna som var hos dig o Nelly ,Kram och ta det med ro nu så gott du kan

http://smurfens-dag.bloggplatsen.se

Kim

14 december 2012 21:28

Jo det var lite allt på en gång förra veckan.
J-Å hade en liten tumör vid ena örat, som det opererade bort för den växte.
Men det var många nerver just där, så det var lite riskfyllt.
Men det verkar just nu hoppfullt.

Ska ta den här helgen för att samla ihop energi igen, och dagens besök i stallet kändes positivt och det hjälper.

Lite jobbigt med svärmor som fortfarande rosslar en del, och det känns sååå jobbigt för ett gammalt krupp-barn som jag.

Men jag är en seg kärring, jag skakar av mej snabbt ;)

Kram

 

Kicki

14 december 2012 22:48

hon har allt tur som har dig, Nelly... inte många som gett sig fasen på att ta sig igénom allt som ni gör! kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Kim

15 december 2012 11:04

:)
Ibland är det tungt...
Hade jag bott i Sverige så kunde jag fått mer hjälp eller gett bort henne till tex Carolina eller Moa, för de gillar såna svåra projekt ;)

Men nu får jag göra så gott jag kan, det är det eller avlivning, och ända ner dit har vi inte kommit.

kram

 

Britta

17 december 2012 11:18

Hej Kim!
Vad kul att du fick så många roliga övningar och att ni kunde komma vidare.
Min äldsta häst, Figge, har alltid varit väldigt osäker och han tycker det är väldigt obehagligt att någon ska ta på hans ben. Det går bra när vi gör en kombination av klicka och "samarbete". Det var ett tips jag fick av en tjej som vande vilda mustanger vid hovvård - dels kan man klicka in "lyft på hoven" men även att man klickar "människan får sätta ned hoven". Hon förklarade det med att benen är så otroligt viktiga för en häst och att vi håller fast benen är något väldigt skrämmande för dem. Ifall vi då lär dem att de får sätta ner foten när de vill men att de bara får klick när vi får sätta ned foten så lär de sig att lita på oss. För Figge var det väldigt viktigt att jag inte bad honom ha foten uppe allt för länge till en början utan att den tiden fick sträckas allteftersom.
Hoppas det löser sig! Ni ser ut att ha underbar torr natur för barfotahästar :)

Kim

19 december 2012 10:17

Hejsan!

C&M är toppen bra, men skulle behöva ha dem närmare, speciellt nu.

Intressant det där med att klicka"ned".

Just nu får jag inte ens ett lyft, känns hopplöst, men men...tiden får visa...

Vi har det torrt och fint större delen av året, problemet är att det är mycket stenigt.

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg blir det inga nya inlägg på. pgaexetvillinteatthanläser... sånisomvillfortsättafölja mejochdeminaochsomintär fbvänner skicka mej ett meddelande såfårniveta varjagfinns Va kryptiskt va    ...

 Vi är riktigt stolta över hönshuset vi byggt, "kostade" oss bara nätet, resten av materialet var en blandning av gamla bitar/saker som vi hade hemma.         Fran vänster: Fröken Josefina, Marianna och Agda 2...som ni kan ana så är jag bara ...

Tre dagar på La Palma fyllda med hästar ,vänner, god mat och att bli bortskämd av föräldrarna så klart, inte alls fel. Nelly växer och Marco mätte henne, enligt honom är hon 163cm! har svårt att se det men gillar det.   Hoppade upp på henne uta...

Skulle flyga till La Palma i torsdags kväll men blåst och regn gjorde att flygplatsen där stängdes.Det är en av nackdelarna med att bo på en ö. Ville så gärna se min Nelly igen och mysa hemma hos mina föräldrar. På tisdag får jag min sista cellgi...

Jag mår såååå mycket bättre nu när jag är inne i den andra delen av cellgifts behandlingen.Får nu ett "gift" istället för kombon av tre stycken som jag fick de fyra första gångerna. Det är nu 21 dagar mellan behandlingarna och jag slipper nu helt i...