Ja hoppet börjar spira
näää nu talar vi inte om mej
utan om min lilla prinsessa Nelly
Här är några bilder från Februai förra året.
Antonio är en snäll och försiktig hovslagare, fast Nelly delade inte den uppfattningen...

Nelly gjorde några dratiska caprioller och stackars hovis fick inte en chans att göra sitt jobb.
Det är Marcos som håller i Nelly, han lyfte hennes hovar och raspade lite både före och efter hovis och det accepterade Nelly utan protester...
Så nu får Nelly hovarna kratsade ofta, för snart ska hon få skor för första gången
Detta är från igår
Jag ska åka dit till helgen, det ska bli så spännande att få se utvecklingen och myyyyysigt att få mysa mule
M har lovat...eller hotat...med att jag ska kunna sitta på henne
_________________________________________________________________________
Jag bytte jobb för några veckor sen och det känns lite bättre än det förra, men att vara säljare...tja ...
Ch. har en grej på gång som förhoppningsvis ska göra det lugnare på den ekonomiska avdelningen.
Jag som för ett år sen tyckte allt var
och ville helst
ingen glad Kim
.
Det har varit ett tufft år och det lär fortsätta vara tufft, och jag erkänner att jag inte har förlåtit Senior
B.
Men på den
avdelningen så är det
underbart!!!
Christophe är sååååååååååå fin
Vill ha igång bloggen och att följa era (ni vet vilka ni är :) jag saknar er.
Men jobbet tar så mycket energi så det har inte blivit ork över till blogg världen, men nu på det nya jobbet så har jag mer fritid
Kram på er
Kim
22 januari 2014 22:14
Frågan är bara om hon låter andra än Marco pyssla med henne, hon accepterar inte främmande så enkelt...
Jag är nästan hundra på att hon accepterar att jag kliver upp, ska bli så häftigt
Nilla
21 januari 2014 22:48
Allt får ta sin tid, min blogg lever och du kikar in när tiden finns igen <3
Tror det är svårt att komma över stora svek från människor man älskade när de svek en...
Jag kan fortfarande känna ett hugg i bröstet när jag tänker på hur S gick bakom ryggen på mig. Inte med en kvinna utan flera.
Så härligt att Nelly accepterar Marco så du får hjälp med henne:)
Kram Nilla
http://kenzie.bloggplatsen.se
Kim
22 januari 2014 22:10
Visst är det så, allt tar sin tid.
Svek gör väldigt ont!
Och det är en chock när det kommer från någon man helt fullt litat på.
Men du, vi har överlevt och nu har vi båda mycket fina män i våra liv
Kerstin
21 januari 2014 23:03
Tar tid innan man förlåter helt... Är så glad att du hittat C!! ♥ Det gör ju det hela lite bättre.
Och nu när du ska få träffa pållen och mysa lite, så härligt!!
http://stallrosen.bloggplatsen.se
Kim
22 januari 2014 22:04
Mmmm och har ännu ingen lust alls att förlåta...inte så vist, men känns rätt skönt att vara förbannad nu istället för ledsen.
Längtar efter min lilla häst
Ann-Louise
21 januari 2014 23:53
Härligt!!!
Hon kanske är lite som min lusitano. Han är skeptiskt till allt nytt men när han väl har okeyat företeelsen eller människan så är han liksom klar. Då har han hur stort förtroende som helst.
Härligt att det går så bra och jag förstår att du är spänd på att komma dit och hälsa på hjärtat!
Kram!
http://hastochhund.bloggagratis.se
Kim
22 januari 2014 22:00
Jupp :)
Hon är mycket skeptisk till allt nytt, hon måste känna att hon vet vad som ska hända.
Ska bli så spännande!
kram
Åsa.R.Mickelsen
22 januari 2014 11:57
Saknar dig med,blir ju bloggvägen än så länge men jag säger igen,jobbar på saken hihi. Sååå roligt att se bilderna nu där Marco jobbar så fint med Nelly och det fungerar för henne också ,tryggt. Humm pass nu på så du inte gör dig illa på hästryggen ;-). Hoppas det blir bättre än året som varit och håller väl med om Mr B,fult fult gjort usch och fy. Gott att se dig blogga o sladdra för os nyfikna igen hihi <3 <3 kramar i stugan från ett snöigt Nykirke
Kim
22 januari 2014 21:58
Det glädjer mej att du jobbar på saken :)
Japp tummen upp för Marco!
Ska vara försiktig, vill inte riskera min redan trasiga rygg, men jag längtar efter att få prova!
sladder bladder och kram ;)