Åsa Mickelsen

26 oktober 2010 22:26

Det där med mat alltså är inte att leka med,min dotter Kim startade sin livskarriär på kockutbildning som istället slutade som Överkonduktör, på kockutb fick hon veta att man minsann inte var vuxen förrän man smakat på ALL mat.Ja jöss haha stå på Kim vem tusan vill bli vuxen i förtid? Nähä du det räcker att gå mot 49 och sena trilla över på 4010(barnbarnet säger jag blir fytiotio nästa år hehe han kan detta med matte alltså)och att inte vara vuxen nog för konstigheter. Alltså mat från havet och från gården behövs ju inte eftersom man kan köpa allt i butiken ja potatis fiskpinnar mjölk chips o allt man vill,alla vet ju det hahahaha.MEN min bror Per och jag (nu erkänner jag ,jag är vuxen fy) gillar att kalasa på SURSTRÖMMING det är knallgott tro det den som kan,MEN dom kommer ju inte från havet då för burkarna säljs i affären så det är helt ok hehe. Kul att S kommer ja han var ju stor redan på den tiden så var det lillebror J-Å hurmf småsyskon på den tiden var ju tja vad skall man säga?? Men gudars vad roligt att ha dom trots allt,för utan dom ....ohhh nej aldrig. Trots att jag har Pia ca 4km från mig så ses vi mindre nu än när jag bodde i Sveriga och hon i Norge,men det mysiga är att vi stöter ihop på stan och vips är vi hos varandra och så långt till nästa träff,finns liksom så nära så man kan bara titta in när man vill,det är bra.Gotta dig nu ORDENTLIGT när S kommer ja alltså med SALT LAKRITSEN hahahaha han kan titta på annars kan det ta slut fort i påsen. Hälsa. Hejhopp pillesno..

Kim

27 oktober 2010 11:03

Jag är en mogen kvinna, det låter bra tycker jag :-))
Men vuxen, stor...nä det kan jag vara utan.
Har många matnojjor, tyvärr, det blir lite komplicerat ibland, men för 17 jag har överlevt så helt fel är det inte ;-)))

Surströmming överlåter jag till dej, varsågod!

Jag blir 4010 i januari, ganska häftigt i alla fall, får tacka min stackars utslitna skyddsängel för det;-)

Jo idag så är jag så glad att jag har mina två bröder, saker ändras :-)))
Och med dom så spelar tid inte roll, de finns där alltid.

Och tack, GOTTA mej ska jag !

Kram på dej!

Stina

27 oktober 2010 06:29

*s* du får väl hoppas att Nelly inte ärvt kärringfasonerna av sin kära mor !

Jag förstår dig fullkomligt ang fisksoppan ... tittar nåt på mig så äter jag INTE !

Kim

27 oktober 2010 10:10

Jag tror att lite har hon ärvt, tyvärr
Hennes humör växlar snabbt och det syns från en sammanpressad mule upp till de bakåtslickade öronen, svårt att missa ;-)

Skönt att ha ditt stöd i fisksoppan :-)

Ann-Louise

27 oktober 2010 07:19

För många herrans år sedan red vi kamel i Sinaiöknen. Jättemysigt med läger under stjärnorna och sov under bar himmel. Där bjöds vi på jättegod gryta också. En gryta vi alla åt ur, doppade bröd och fiskade upp matnyttiga bitar. URGOTT! Det var kolsvart ute så det gick inte att se vad det var. Jag var nyfiken så jag skickade gubben efter en liten liten ficklampa han hade. Och chocken av att tända lampan och kika ned och massor av ögon tittar tillbaka plus en massa hela bläckfiskar. Det blev ingen mer mat där inte :-).
Jag har inget emot att se ögonen, men jag vill inte äta dem. Kan jag kapa bort huvudet på tallriken så går det fint.

Nelly låter som en intressant dam, men du är ju inne på belöningsbaserad träning och då tror jag det kommer att gå superbra. En sån dam vill man ju inte hamna i krig med, för då kanske man får fortsätta att kriga hela livet och vinner man kriget är hästen "död" (avstängd, knäckt).

Jag tror också att de lär sig ett visst sätt att förhålla sig till omgivningen via mamma. Jag tror det krävs lite mer tanke och arbete för att ändra en attityd och att det är lätt att väcka t.ex aggression genom att utsätta dem för konflikt/aggrssion.

Saltlakrits - gott!

Kim

27 oktober 2010 10:53

Ja du vilket äventyr där i öknen, dom har ofta får skallar i grytorna.
Önskar jag kunde var som du, skulle bli lite enklare då. Jag slutade äta kött när jag var i 4 års åldern, ville inte äta mina vänner.
Jag åt dock köttbullar för hade missförstått nåt. Började äta mer kött i de senare tonåren.
Så jag har alltid haft det lite svårt med kött.

Är lite orolig att inte kunna tillräckligt för Nelly.
Hon är inte enkel, inte lätt flörtad, och med godis så varar det så länge hon tuggar mer eller mindre.
Det är inte så svårt att lära henne nya saker för morot vill hon ha, försöker jag sen ge mindre och till slut bara berömma så vill hon inte mer, och blir sur.

Hon accepterar inte att främmande rör hennes kropp, de får klappa på mulen och ge godis. Men om de rör hennes rygg, skrynklas hela hennes ansikte ihop, svansen viftar, trampar med bakbenen, stor varning att snart smäller det! (Hände med min mammas man härom dagen, fast han klarade sig)
En sekund senare om personen går fram till hennes huvud igen ser hon så nöjd och glad ut.
Hon verkar inte bli rädd mer irriterad av kränkningen...?
Är lite rådvill men jag "kämpar" på:-)

Snart får jag mitt godis då blir även jag nöjd och glad ;-)))

Ann

27 oktober 2010 08:50

Men du skulle ju smakat utan att titta i grytan! Du skulle fått det serverat direkt på tallriken utan fiskhuvud förståss!
Jag är ändå sugen på fisksoppa, kan det vara äckligt?

Mmmmm gott med saltlakris! :)

Kim

27 oktober 2010 10:13

Jag är en fegis då det gäller mat, och var tvungen att kika lite först.
Och sen har jag för mycket fantasi för att försöka tänka bort vad jag vet finns där i...

Fast med saltlakrits har jag inga nojjor :-)

Kicki

27 oktober 2010 16:13

å jag blir den första till att säga hu o blääääää för saltlakrits hihi

Kim

27 oktober 2010 22:08

Helt ok, om vi träffas så behöver jag inte gömma påsen ;-)))