Anne-Lie

2 februari 2011 21:28

Visst känns det visset att inte räcka till, men jag är övertygad om att du löser det med lite envishet!

Lite pepp kramar kommer här =)

Kim

2 februari 2011 23:39

Tack snälla du :-)

Känns svårt just nu...men men
Jo, jag är envis som tur är, så jag ger inte upp.

Kram

Ann

3 februari 2011 07:58

Det kommer nog att gå bra tillslut även om det känns tungt just nu..!

Å så fint du bor... jag bara måste säga det igen! Vilka vyer!!!

stor kram

Kim

3 februari 2011 10:08

Tack för ditt stöd!!
Önskar att jag kunde vrida fram tiden nån månad eller så ;-)

Jag försöker sukta er så det blir bloggträff här :-)

krammm

Ann-Louise

3 februari 2011 08:27

Eländes, elände då med Nelly! Tråkigt och jag misstänker att det blir en ond cirkel för varje gång blir det värre och så måste man ta till kraftigare åtgärder.
Skönt i alla fall att hon inte haltar!

Sköt om dig och styrkekramar!!!!

(Förresten; fina hibiskusar! Jag älskar hibiskus!!)

Kim

3 februari 2011 10:04

Ja!! Och det hela började när vet. kom för att lugnt ge henne en lugnande spruta, hon började direkt att kasta sig runt, suck!!!

Tack gulliga du!

Ps det fanns laxrosa där också, jätte fina!
Här är dom höga,nästan träd...

ylle

3 februari 2011 10:29

Blommande buskar NU, och vilka blommor!! Suck...
Jag är inte avis på dig för striden du måste ta varje gång med Nelly, hon förstår förstås inte sitt eget bästa. Men det är bara att envisas på. Tröstkramar från mig också!

Kim

3 februari 2011 11:17

Tack för tröstkramarna, dom värmer!
Vi kämpar vidare...

Har du lust får du gärna komma hit och fota blommorna själv :-)

kicki

3 februari 2011 13:25

envishet o tålamod o lugn så kommer det gå fint med Nelly vad det lider. hon ÄR ju faktiskt bara bebba ännu...men det är klart det är jobbigt, frustrerande o kanske lite läskigt när de inte riktigt är med påp noterna.
har du försökt med brems? det kan ju verka lite brutalt men jag har ALDRIG träffat på en häst som som blivit rädd om nosen efter att ha blivit bremsad...men öronen däremot...det är ju riktigt jobbigt om de blir livrädda om dem.
har haft en sådan häst själv. det gick inte att tränsa eller sätta grimma normalt ens. det dröjde lååång tid innan han litade såpass på mig att han tillät mig röra öronen.

en del tycker brems är ruskigt plågeri men jag hör till dem som tycker det är helt okej om det görs rätt. många ggr är riskerna så mkt större om man ska hantera sår eller spruta eller vad det nu är, om hästen är "vild", än om den blev bremsad och det obehagliga är över snabbt.

nu svammlar jag kram

Kim

3 februari 2011 14:53

Glad att du förstår...jag kan ju inte vänta veckor på att hon ska acceptera sår rengöring eller sprutor, problemet är att jag måste göra det nu.

Vill undvika öronen, vill inte få problem i framtiden, som du säger många hästar är för rädda om öronen.

Har funderat lite på brems, men vet inte om det finns någon sådan uppe i stallet.
När Vet. kommer så vet jag att han har, han får då visa mej hur det går till.
Slipper vi sånt så är jag glad men vi får se.

Hon haltar inte idag heller, men det varar sig fortfarande, suck!

Kram på dej!

Stina

3 februari 2011 18:03

Brems håller jag oxå på om du inte lyckas på annat vis ... nöden har ingen lag liksom.
Tror jag vet vad du går igenom eftersom du verkar ha en kvinnlig herr V. Tycker sund om dig ;)

Ohhh ... bilderna ... ohhh ... hibiskusar !!!!!

Kim

3 februari 2011 22:20

Skönt att få lite stöd i eländet !
Jag är så attans blödig med mina djur, suck.
Men ibland så finns det inte några snälla och enkla utvägar.

Mmmm... hon och Mister V, har vi fått dom för att lära oss något? eller för våra synders skull ;-)))

Hibiskusar .... bloggträff?? :-))

Stina

4 februari 2011 05:54

Jag undrar hur stora synder jag har begått liksom för att få en häst som herr V ?? Måste ha varit enorma ... ;)

Jag är på en bloggträff, oh yes =))

Kim

4 februari 2011 08:57

Vi skulle ju kunna fråga våra föräldrar...fast inte ska vi glädja dom så mycket ;-)))

Eller så ser vi det från en annan synvinkel, vi är ovanligt lyckligt lottade att få såna ovanligt intressanta fyrfota vänner...

Bloggträff här vore SÅÅÅ skoj!!!