kicki

5 mars 2011 16:24

men då, har häxan vaknat igen...drygt! (nu menar jag häxan i Nelly)
jag hade INTE ignorerat ett bett i armen utan hytt tillbaka, snabbt och omedelbums! sen allt bra o mysigt igen.
svårt det där.
kram

Kim

5 mars 2011 16:50

Ja så är det!
Ska erkänna att jag smiskade till henne med piskan en gång, hon reagerade knappt men gick sin väg.
Imorgon är en ny dag..hoppas den blir bättre!
kram

Carin

5 mars 2011 16:26

Allt är inte rosenskimmrande och vackert och ibland måste de där liven få testa och bråka. De är ju ändå varelser, inte robotar! Man kan vända på det och se det från det andra hållet=Nelly är en stark och självständig individ. Dessa hästar är mycket roligare att dela tillvaron med då robothästar aldrig gör något mer än de behöver göra. Självständiga hästar får du ständigt lära dig nya saker med och sällan får du långtråkigt! Dessa hästar är de som gör störst intryck och som du kommer ihåg!

Men jag vet samtidigt hur modfälld man känner sig när "det inte vill" som du vill... Har själv problem just nu, men mer av ett annat slag (mitt ridsjälvförtroende)

Kram på dig!

Kim

5 mars 2011 16:46

Joo jag vet ...men ibland så blir jag lite osäker på om jag ska lyckas med detta eller inte..

Det är jobbigt det där med självförtroende!!
Vare se det gäller skolning, ridning eller annat.
Fast det viktiga är ju att vi och våra hästar gillar varandras sällskap.

När jag kommer till hagen så kommer Nelly till mej direkt och om det beror på att jag ger henne morot eller inte spelar väl ingen roll, jag är den snälla!

kram

Stina

5 mars 2011 18:22

Bitas är en sak jag inte tolererar, då säger jag till på skarpen.
Bita eller sparka är INTE ok !!!

Förstår din frustration, jag har min herr V som håller mig ständigt grubblande !!

Kim

5 mars 2011 23:01

Nä inte jag heller, jag klappade till henne med spöet, hon gick bort ett par steg och kom sen direkt fram till mej igen och såg så glad ut...

Ja, inga enkla individer Herr V och Fröken Nelly :-))

Ann

5 mars 2011 22:13

Svårt det där, men jag hade inte heller ignorerat ett bett och gör det inte från Merlin heller.
Han försöker nypa mig lite ibland som han gör med de andra hästarna, fast han har öronen framåt...
Och din osäkerhet om du ska lyckas eller inte, å vad jag känner igen den!
Har hållit på med hästar i hela mitt liv men detta är första gången jag har ansvar för en häst från fölunge och frammåt.
De andra fölungarna har åkt vid ca 6 mån så det här är helt nytt...
Men vi kommer att klara det här, eller hur?
Vi får peppa varandra!

kram på dig!

Kim

5 mars 2011 22:55

Ansvaret att forma Nelly till en trevlig, trygg och glad häst...
Precis som du har jag bra haft vuxna hästar.
Och ingen med så många åsikter som Nelly.

Ja vi får stötta varandra när det behövs.

kram :-)

Veronica

5 mars 2011 23:49

Hej Kim!

Här kommer mina små tankar...inga rätt och inga fel...
Jag markerar absolut att det inte är OK att bitas och sparkas! Markerar / kommunicerar med kroppsspråket...en kroppshållning som säger att jag är flockledaren..."störst och starkast"...tänker på min hållning, rak i ryggen och gör mig så "bred" jag kan! :-) Jag slår till / daskar till Gaius med handen, om han skulle bitas (händer mycket sällan!) ordentligt så det ibland gör mer ont i min hand än i honom! Och det gäller att tillrättavisningen kommer snabbt! Lika snabbt som en annan häst skulle ha reagerat. Helst använder jag endast rösten,(beror på hur "allvarlig förseelsen" var! :-) en "mörk basröst, allvarlig och bestämd"! NEJ! FYYYH! Det reagerar Gaius kraftigt på...brukar "se skamsen" ut och oftast kommer han fram och "ber om ursäkt"(slickar min hand). Viktigast tror jag ändå är att människan / flockledaren utstrålar "styrka" och "säkerhet". Energin som förmedlas ska vara "JAG är flockledaren och det där var INTE OK". Ser man på hästar i flock, så behöver en "stark och tydlig" flockledare bara ge de andra hästarna en "tillrättavisande" blick, för att de ska förstå vad som gäller. Jag är övertygad om att Nelly testar gränser just nu, lite att jämföra med "trotsperioden" hos 2-3-åriga människobarn! :-)
Var supertydlig och tillåt inte några dumheter! En tydlig och säker flockledare blir ännu mer omtyckt och populär!! :-)

Varma Kramar från Veronica , Gaius & Mango.

Kim

6 mars 2011 10:57

Va glad jag blev över att du skrev här!
Mitt "problem" är att jag tänkt uppfostra henne med Positiv förstärkning och inte med dominans.
Fast jag är inte alls så säker längre...
Jag är bara till för att släppa ut henne så hon får beta och ge henne morot, om jag vill leda/träna eller borsta så är jag bara jobbig och hon blir sur.

Kanske kan ta upp positiv förstärkning när när hon är mer mogen och jag gått en kurs och lärt mej mer om detta.

Tar till mej dina ord, och det är ju även så jag alltid gjort och det har ju fungerat.
Och hästarna har alltid visat att de tyckt om mej.

Kram!

Åsa Mickelsens

6 mars 2011 11:14

Huff då ja även Nelly har surdagar så som vi människor,det är ju inte alltid vi vet varför heller.Uppfostran för djur och barn är lika tufft så att säga att veta hut vid rätt tillfälle och bete sig rätt,det går sig till hö hö det bästa är att nu är vi så uuuunga att vi vet att veta hut hahaha,Det blir lite att ta tag i med den andra hästen och inridning jaja tiga är guld eller vad det nu var,Kram

Kim

6 mars 2011 11:44

Ja Nelly är en riktig bitch ibland!!
Det hade nog varit mycket enklare om hon varit blond ;D !!
Ska känna på den andra hästen lite nästa vecka, sen bestämmer jag mej för om jag vill eller inte.
Men han är ett lamm jämfört med Nelly

Undrar om vi vet hut eller om vi helt enkelt bestämmer själva var "hut-gränsen" går :D
kramm

Anne-Lie

6 mars 2011 21:56

Att markera att ett beteende inte är okej behöver ju inte betyda att du ska dominera över henne, utan just bara att det inte var okej. En snabb markering och sen som vanligt igen =)
Hon måste ju ändå lära sig att respektera dig och att det inte alltid ska ske på hennes villkor. Men exakt hur du ska göra är ju svårare att tala om =/
Har ju en egen som inte är så lätt alla gånger :S

Kim

7 mars 2011 11:26

Ja hon går lite för långt ibland...

När hon var yngre så försökte hon bitas när hon blev osäker, tex när jag försökte lyfta hovarna.
Då ignorerade jag det eller satt upp armbågen om det behövdes, men gick sen långsammare fram tills hon inte blev osäker och då bet hon ju inte.

Men när hon nafsar/biter nu så är det oftast inte i situationer då hon blir osäker.
Härom dagen blev hon sur för jag skulle gå ut ur roundpen...godistanten smiter!!

Det ska nog gå bra med mycket tålamod :-)
Och bett och sparkar blir klar markering och sen som vanligt igen, så som du sa.

Jaså, Monzan har en massa åsikter också :-))