Här är en video som Marco skickade för att visa hur lätt Nelly lämnar stallplanen.

Och hon lyssnar så fint på honom, han bara använde ett grimskaft, det är lovande   

Det är något som jag "jobbat" på sen hon var liten, jag har alltid aktat mej för att dra i henne.
Har använt små gester och mjuka tag och hon lyssnar så fint, det är jag stolt över, lite rätt har jag lyckats gjort   

Fast Nelly har sin höga energi och osäkerhet så är hon positiv och samarbetsvillig.

Tur att vi har Marco!

Ha det gott  

Jag har rannsakat min tid tillsammans med Nelly...och det har tagit emot lite   

Eftersom hon var nästan helt ohanterad, osäker och mycket defensiv när jag köpte henne så fick jag lägga undan all min erfarenhet av "vanlig uppfostran"och istället famla runt i en helt ny värld.

Positiv förstärkning (klicker träning) har hjälpt oss mycket men det har inte varit lätt, utan den hade vi inte kommit så här långt det är jag övertygad om.

Vår väg har varit lång och svår och jag har fått både bett och sparkar, och jag har inte vetat hur/var/om jag "borde" agera/reagera, allt för att inte förstöra den tillit som Nelly lyckats få för mej i det flesta situationer.

Någonstans på vägen så tappade jag självförtroendet som jag alltid haft när det gäller att ha god hand med svåra hästar.

Marco märkte detta rätt snabbt och sa till mej: Hantera nu Nelly som om det vore vilken häst som helst.

Jag har alltid känt mej tryggare uppe på en svår häst än nere på marken, så att få hoppa upp på Nelly gav tillbaka en hel del självförtroende   .

Om nu bara Marco kan träna henne så hon lugnt kan åka i transporten och ta färjan hit till GC så kommer vi få det fint tillsammans jag och Nelly.

Harebra   

Behövs nog inte förklaras så mycket, ni som följt mej och Nelly förstår  

Och inte nog med detta!!! Christophe fick också Nellys välsingnelse   

Sen följde hon from som ett lamm Marco för att få av sig sadel och grejer så hon kunde rulla sig.

  Ska ladda upp en video senare så ni får se.

Är såååååååååååååå glad, kan inte sudda ut mitt stora fåniga leende   

Ja hoppet börjar spira     näää nu talar vi inte om mejutan om min lilla prinsessa Nelly   

Här är några bilder från Februai förra året.
Antonio är en snäll och försiktig hovslagare, fast Nelly delade inte den uppfattningen...
 

Nelly gjorde några dratiska caprioller och stackars hovis fick inte en chans att göra sitt jobb.

Det är Marcos som håller i Nelly, han lyfte hennes hovar och raspade lite både före och efter hovis och det accepterade Nelly utan protester...

Så nu får Nelly hovarna kratsade ofta, för snart ska hon få skor för första gången   

Detta är från igår

Jag ska åka dit till helgen, det ska bli så spännande att få se utvecklingen och myyyyysigt att få mysa mule   

M har lovat...eller hotat...med att jag ska kunna sitta på henne      

_________________________________________________________________________

Jag bytte jobb för några veckor sen och det känns lite bättre än det förra, men att vara säljare...tja ...

Ch. har en grej på gång som förhoppningsvis ska göra det lugnare på den ekonomiska avdelningen.

Jag som för ett år sen tyckte allt var   och ville helst  ingen glad Kim  .

Det har varit ett tufft år och det lär fortsätta vara tufft, och jag erkänner att jag inte har förlåtit Senior   B.

Men på den    avdelningen så är det       underbart!!! 

Christophe är sååååååååååå fin   

Vill ha igång bloggen och att följa era (ni vet vilka ni är :) jag saknar er.

Men jobbet tar så mycket energi så det har inte blivit ork över till blogg världen, men nu på det nya jobbet så har jag mer fritid   

Kram på er   

(Ni som är intresserad av vårt fina stenhus scrolla ner lite så finns det foton. )

Här kommer en video på Nelly och Marco.

  Marco är så snäll som håller mej informerad av vad som sker   

Ni som är intresserade av vårt fina gamla stenhus får kika lite längre ner här på bloggen, där finns det inlägg med foton av huset, för nu blir det lite häst här igen  

Hej mina vänner   

De senaste veckorna har jag känt en sån oro för hur Nelly mår. 

För några veckor sedan var det ett RIKTIGT ÅSKVÄDER det dundrade så väggarna skakade sa mamma.

Och här låg jag i min säng såååå långt bort från min lilla Nelly.

Dagen efter fick jag bekräftat mina farhågor, Nelly hade varit så rädd att hon på något sätt haft sönder två väggar.

Och hon var ju inte instängd direkt...hon har bara tre väggar och tak så hon kan ju gå ut om hon vill...

Men för henne så var nog det där LÄSKIGA blöta regnet som en fjärde vägg och hon fick panik.

Detta lilla äventyr har kostat mej 600euros hittills hoppas det stannar på den summan.

Nelly har tappat både hull och muskler det känns jobbigt för det har ju varit Beas ansvar att fodra henne rätt... Anar att hon knappt fått kraftfoder, med nån slags tanke att hon ska vara lugnare så när Bea har longerat henne.

Men jag tänker inte grubbla över det.

Förra veckan så ringde Marco (han som tränat henne några gånger i början av förra året.

Han är den enda man som Nelly vågat lyfta sina hovar med, han läser henne så bra.

Jag trodde att M. inte bodde på La Palma nu för han jobbade ett tag på en annan ö.

Men han är tillbaka på La Palma och hade åkt upp och hälsat på Nelly vid nyår och gillade inte vad han såg, hon var mer aggressiv och var tunn.

Det hade tagit honom en timme innan hon slappnade av och ville kela.

Så han ringde alltså mej och berättade vad han sett när han hälsade på henne och att han ville jobba med henne, men inte hos Bea, utan i Pedros stall som ligger nån kilometer bort från Beas stall.

Han vill ha henne för sig själv utan att andra håller på med henne.

Han ledde iväg henne den fjortonde (Januari) på kvällen och redan nästa dag så fick jag foton och film från deras första träning den femtonde. Han passade på att hoppa upp på henne första dagen för då var allt annat så nytt och lite läskigt att att han som var hennes trygghet i nya stallet satt på ryggen var inget problem. 

Nelly före min flytt

Och Nelly nu

Suck, men men snart är hon i fin form, M. kan sina saker.

Han har lovat mej att hon ska bli en helt "normal" häst  och det ser jag fram till.

Här är bilder från deras första träning då han passade på att slinka upp, hon var för upptagen av att allt nytt för att bry sig.

M är utbildad hovslagare och vill sätta på henne skor för gruset sliter på hovarna, så de får träna ordentligt med hovarna nu för att det ska fungera.

Nu MÅSTE jag dammsuga....

kram   

Tomten nedanför huset, den sträcker sig ner till de båda två telefon stolparna.

Bilden är tagen över staketet framför bilen

Ytterligare en bild ner över tomten 

Denna är tagen från nedfarten till huset.

På bilden ovan kan man se stenväggen som är byggd så att ingen jord/sten kan rasa ner hur mycket det än regnar.

Har redan några som är intresserade och som kommer hit till GC nu i December, spännande      

Har fått några mejl ang. huset med förfrågan om fler foton, så här kommer några.
Har tyvärr inte haft tid att "städa upp" utanför huset så ni får acceptera kläder på tork, ogräs och min lilla bil (Barbro    )   

Bilden tagen rätt framför huset.

På framsida i riktning mot öns center.

Framsidan i riktning halvvägs mot havet.
Och min bils vanliga parkeringsplats.

Framsidan i riktning mot havet.
Ursäkta fel parkerad bil och tvätten...

Bild tagen i riktning mot öns mitt.

I riktning framför huset, där syns de grannar som har mest insyn, alltså nästan ingen   

Riktning mot havet och nedfarten till huset

Baksidan av huset, bilden tagen på nedfarten till huset

Denna bilden är tagen uppe från berget Montaña de Data som ligger bakom huset

Så här såg det ut när Christophe började renovationen....