Först en som snärtade i luften med en piska så det small som gevärsskott.

Sen en massa hästar mm, det var över 9000 personer som ingick i paraden.

Just den dagen regnade det, men det stoppade inte någon.

Var i stallet från 8 till 12 och sen från 17 - 20, så nu är jag trött och sömnig.

Hade hundarna med mej upp på förmiddagen, lilla Loa har ingen respekt alls för hästarna och vill gärna leka med dem...suck!

Milla är rädd och kan inte slappna av, hon vaktar mej som en hök och skäller när en häst kommer nära mej.

När jag kom hem så tog jag en promenad med dem upp till utkiksplatsen på slutet av vår gata/väg.

Det står ett gäng bilar parkerade långt där nere, turister på vift.

Går man en bit upp nere i dalen så rinner det vatten uppe från bergen, mysigt! 

 Hundarna njuter av promenixen

Milla är mest hår och ben, hon skuttar hur lätt som helst upp i bergen.

Klart, hon är ju av en ras gjord för att vakta getter i bergen... 

Naturen är torr nu ... men snart ska det nog bli grönt igen.

Men det finns alltid nåt som blommar och bär frukter

Nelly skötte sig fint idag när vi red ut, det var så halt med alla torra barr på marken så vi gick sista backen ner till stallet.

Natti natti 

Hittade ingen röd grimma som jag gillade så nu får Nelly vara klädd i "mina" färger istället.

Här i mjukis-grimma 

Och sen i sitt första träns (sidepull)

Jag hade först satt på jätte lurviga bruna fårskinn uppe på nosen och i nacken, men fick ta bort dom för dom var för läskiga tyckte hon.

Den på nosremmen var jätte tjock,  så hon gick tjusigt med halsen krökt för att kunna se marken   

Köpte western tyglar, de var de enda som hade samma färg som tränset.

Men de ska kortas av och sys ihop, får gå till en skomakare för jag har ingen Kicki jag   

Nya gummistövlar blev det också, det var det enda som jag lyckades handla till mej...eller nästan köpte en fleecejacka till stallet också.

I morgon ska vi ha foto-visning här hemma, hoppas Bene inte blir för chockad, fast han vet hur jag är   

ciao :)    

Har undvikit att rida ut med Nelly lös denna veckan, gör att undvika ev. skador.

Och vad händer, hon får ett sår i hagen, suck!

En spark och det är bara ett litet sår och som tur är inte nära någon led.
Men hönsmamman i mej blir så orolig!
Skit att det händer samma dag som jag ska resa bort, MORR!
Hon är lite svullen, men såret är inte djupt.
Har spolat med kallt vatten, haft på lite kylande vätska och sen en salva.

 

Lite typiskt är att i kväll och i morgon så är det L (den mindre smarta, okunniga och halvt hysteriska) som fodrar.
Men Nicol ska försöka hinna upp i morgon och kika till Nelly, hoppas hon har möjlighet.

Tja väskan är packat och klockan tre kommer Georg och hämtar mej, sen ska vi plocka upp Bea.
Vid halv sex är vi på Tenerife, där ska jag kolla in lite grejer till badrummet i en affär.

Bea ringde just, hon är gullig hon!
Hon föreslog att vi skulle åka lite tidigare så vi kunde kika till Nelly på väg till flygplatsen.
Hoppas att det kommer lugna mej...
Annars ringer jag Vet. så får han åka förbi idag eller i morgon och kika,

Hmm...borde ha guldfiskar istället ...som någon annan brukar säga    

Nelly med sin kompis Tropi, han är ett år äldre än henne.

Båda kan tigga

Och min lilla sötnos, kommer att bli ledsamt att inte se henne på en vecka    

Så nu tar min blogg nog semester en vecka, vet inte om jag kommer ha tillgång och tid för dator i Tyskland.

Kram på er och tack för att ni finns   

och det känns bra.

Ingen hysterisk stress inför resan, bara lite pirrigt.

Har nu ett handbagare som håller måtten, har ingen lust att betala extra.

Vi flyger med ett lågpris bolag och de tar glatt betalt för minsta lilla avvikelse.

Har provvägt ungefär det jag ska ha med mej och det väger 7 kg, får ha med mej 10kg, så lite mer kan jag ta med mej   

Sen på hemresan så har vi betalt för 20 kg bagage förutom de 10kg handbagage så att vi kan shoppa lite.

Sidepull, grimma, grimskaft och sen kommer det helt klart slinka ner mer saker.

Ev. ett riktigt bra schabrak...och lite mjuka grejer att sätta på nosremmen på sidepullen. 

Klockan är nu 22.55 här och min stackars Bene jobbar fortfarande, han började 8 i morse, var hemma i 45 minuter och åt lunch och sen iväg igen.

Att göra schema för nästan 90 lärare tar sin tid, de har dataprogram men det fixar normalt bara runt 70%, sen får det pusslas ihop för hand.

Igår var vi fyra stycken som red ut, jag red Merlin som inte alls var lugn!

Han skulle med ett tåg tror jag    

Igår testade jag en bomlös sadel för i förra veckan så var han lite öm i ryggen efter ridturen, jag hade då använt en Wintec som jag var ganska säker var bra för honom...

Jag misstänkte att han hade ont i ryggen och därför var stressad igår,  men efteråt så kände jag igenom honom och han markerade inte alls...

Blir att fortsätta prova sig fram...

Idag så tömkörde jag Nelly lite, hon lydde tygeltagen rätt bra, fast vingligt är det.

Men det kommer väl med tiden.

Hon vänder sig ganska ofta om och tittar på mej, hon verkar undra varför inte jag går före och visar vägen istället, så söt!

Nelly har ett par märken på insidan av ena låret, som tur är inget svullet!
Hon gick för nära chefens mat och fick sej en spark, hmmm ibland skulle jag vilja slå in henne i bomull så hon inte kan göra sig illa, usch  

Kan förstå folk som har sina hästar uppstallade och aldrig i hage.

Fast det blir ingen häst lycklig av...och jag vill ju ha en lycklig häst  

Ska fodra imorgon bitti, sen måste jag bestämma vad jag ska packa.

Sen har jag lovat Bene stryka lite skjortor åt honom så han har till jobbet när jag är borta.

Vi delar i stort på allt jobb här hemma men strykning ligger låååångt ner på Benes lista.

Som tur är ligger matlagning på toppen av hans lista, för det gör det inte på min  

Natti natti 

Härom dagen innan jag skulle åka hem från stallet så bestämde jag mej för att kasta de fyra morötterna jag hade i väskan till Nelly och hennes tre hagkompisar.
De stod alla fyra på olika platser och åt rygräs på marken.

Kastade den första till Gandalf (chefen) han är lättskrämd och hoppade en meter åt sidan när moroten hamnade en meter från honom, han stod en halv minut och stirrade och luktade innan hann började leta efter moroten, sen mums.

Nästa till Luna som inte ens ryckte till utan tog ett steg fram och mums.

Sen blev det Tropis tur som rykte till lite, började titta inte lukta, efter moroten och mums.

Sen min lilla plutta som i det ögonblicket moroten träffade marken en halvmeter från henne, slår med frambenet för att "döda" moroten!!
Hennes första reaktion är attack för att försvara sig.

Sen sniffade hon lite och hittade den mums.

Väldigt intressant att se hur olika de fyra reagerade!!!

Min Nelly är en liten stridspitt    

Efter en ridtur med både trav och galopp och med Nelly lös så återkom vi oskadade till stallet.

Lite senare så rusade en skrämd Yocamara över mej!
Jag vet nu att ett litet jack i hårfästet blöder mycket!!

     
Men min goda humör rann som tur är inte ut   

På bilden hade vi torkat av det värsta med en handduk.
Bene kom och hämtade mej, vi åkte till akuten.
Det blev två små stygn, röntgen av axel och lite tvätt av skrubbsår.
Inget brutet men axeln kommer nog kännas av en längre tid enl. läkaren.
Fast jag är ju från Vikingland!! Så jag är snart fit again.

Och vem var "skyldig" till detta???
Min Nelly så klart, hon backade plötsligt snabbt mot Yoci skrek sparkade backade, sparkade backade och ytterligare en gång till!!!
Stackars Yoci kastade sig fram och där råkade jag stå men inte så länge för plötsligt så låg jag ner, det enda jag tänkte var :trampa inte på mej!
Och hon lyssnade för jag har inga hovavtryck någonstans, stor lättnad!! 

Nu blir det en lugn kväll och så hoppas jag att allt känns ok imorgon bitti, för vill gärna åka upp till hästarna.


Hej hopp!

Under vårt första år tillsammans så litade hon inte alls på mej, jag var bara ett störande element.

  
Och jag berömde och berömde varje litet ögonblick hon inte protesterade.
Hennes "protester" var att hugga efter mej, stegra sig eller försöka sparka mej
Det var egentligen inte en protest för hon var rädd och försvarade sig.
Kunde inte tillrättavisa henne för då blev hon bara ännu mer osäker och därmed mer aggressiv.

     
Jag berömde med morotsbitar, knäckebröd och verbalt.
Klappade henne inte så mycket som beröm för hon gillade inte beröring...
Äpplen gick inte heller för då blev hon halvt hysterisk och försökte med våld tvinga till sig mer.
Hon försökte lite med morötter också men med hjälp av klicker (ord) så lärde hon sig att titta bort för att få..

Fick många tips om att vara hårdare och att aldrig ge "godis", men min magkänsla sa näää .
Jag fortsatte istället som jag gjorde, i A-L s linje.

Och Nelly vet nu var belöningen finns 

  Idag blir Nelly lika glad för kli, verbalt beröm eller morot.
Fast nån sekund fortare går det allt med en morotsbit :))

Men rumpkli konkurerar starkt om förtsa platsen...

Jag kunde ju ha använt våld och försökt knäcka henne, för hon hade inte gett sig utan kamp,  men det kändes inte bra.
Min dröm var/är att ha en häst som vill vara med mej, som tycker jag är rolig och som ger henne trygghet.

När jag köpte Nelly var hon 10 månader, idag är hon 2,5 år.

Så här såg hon ut då.

   
Vi har inte nått mitt mål helt ännu, hon har fortfarande svårt att lita på mej i vissa situationer, men vi är på god väg nu.

En stor inspiration för mej har varit (A-L) Ann-Louise Häst och hund bloggen och Ellen Ofstadt.
Båda två tränar sina djur med Positiv förstärkning och det har passat mej och Nelly perfekt.

Även Monzan och Herr Vincent och deras tålmodiga "mattar" har varit till nytta för oss.

Dom två herrarna är nog själsligt besläktade med Nelly, eller så har hon tjuvläst deras bloggar   

Nelly var så osäker för hennes mamma tolererade inte människor, det var ett starkt, osäkert och fientligt sto.
Så Nelly fick det med modersmjölken, hon var helt orörd när jag köpte henne.

Det gick bara att nudda henne lite på mule och hals.
Att få på henne en grimma för första gången tog en vecka, den fick den sitta på ett tag

   
Vet inte varför jag köpte henne, hon var söt som alla föl men det var inte kärlek vid första ögonkastet.
Men något i mej sa att henne skulle jag köpa!

Vi har haft mycket tur båda två, jag har fått lära mej så mycket framför allt tålamod.
Och Nelly har fått en möjlighet till att bli en positiv och social häst.
Vi tränar vitt och brett

   
Förut var hon som en krutdurk jag visste aldrig när hon skulle flyga i luften.
Hon har skadat sig flera gånger då hon inte alls funderat på var hon skulle landa efter flygfärden.

 
Är så lättad (ta i trä) att hon nu börjat tänka efter...före...

I början av året, då föredrog hon att gå på två ben...

Och tyckte det skule vara skoj om hon kunde få igång mej till lek, så hon stegrade sig glatt framför mej...och inte kunde jag straffa en glad häst som bara ville leka.

Men hon har gett upp, hennes tant vill inte leka så, en lättnad till.  

Detta var lite om min och Nellys resa.
Det finns många sätt att nå sitt mål med sin häst, detta är vår.

Inlägget blev lite ostrukturerat, men men sån är jag